Jag blev överraskad med skoterfrämmande i dag. Tittade ut genom fönstret och där utanför stod en skoter med pulka och ur den klev Tim och Freja och på skotern satt mamma Malin och pappa LG. De hade lunchen med sig som de tänkt att äta ute i det fria, men de hade bestämt sig för att slå två flugor i en smäll, hälsa på mig, äta

medhavd lunch här och att jag bjöd på kaffe med fikabröd efter maten. Det roliga med vintern efter jul är att, då kommer skoterfarare gärna förbi här på fika. Tack för besöket!

I dag har det snöat hela dagen, jag blir såå less, men vad hjälper det!?

Har nyss varit ut och styrt bort snön på gården och den var lätt och fjunig, som kycklingdun och då går det väl an ändå.

I morse var det sex grader kallt och genast på morron var det inget snöfall, kom igång vid niotiden ungefär.

Nu är klockan 16, 10, det är 4,8 minusgrader och snöar fortfarande, det är kritvitt bland bergen och tänker nog hålla i sig.

När jag kollade på morronprogrammet på 4:an i morse var det bröllopstema och de pratade bland om återanvändning av dyra brudklänningar.  Då kom jag att tänka på en verklig återanvändning från min barndom.

Det gäller min mammas brudklännig, som hon med hjälp av en mycket duktig sömmerska i Bellvik hade sytt själv. Den var jättesöt, med långa smala ärmar med ett lång knapprad av klädda knappar och handsydda knapphål, som var perfekta. Jättefint liv i prinsessmodell som det hette då. Tyget i vitt med mönster i vitt och lite blankt. Jag minns exakt hur den såg och det är inte så konstigt för den som återanvände den var jag. Först som Luciaklänning när jag gick i skolan, 5:e eller 6:e klass. Då gjorde mamma den lite kortare så att längden skulle passa mig. (Jag måste göra ett litet roligt inlägg om det valet till Lucia men det blir i morronkväll.)

Det gick ett två till tre år och det var dags för min konfirmation och då kom mammas brudklänning till användning igen. Vid det laget hade jag växt på längden och klänningen passade perfekt som konfirmationsklänning, knäkort och fortfarande helt felfri och fyllde sitt syfte fullt ut. Det kallar jag återanvändning, sedan klippte nog mamma den till mattrasor. Det gjorde hon med alla mina och mina systrars klänningar och hon sydde jättesöta klännigar åt oss till skolavslutningarna och jularna. Jag ångrar fortfarande att inte mina flicklänningar finns kvar, då skulle de haft sin plats i gårdsmuseumet nu. Men jag är glad att jag fortfarande minns hur de såg ut. På den tiden skulle allt som gick återanvändas.

Dagens namn är: Karl och Karla. Karl har ingått i dubbelnamnet på min närmsta granne som gick bort för några år sedan, för övrigt en av min klasskamrater, se familj 100 i Bellviksboken.

(Jag är i dag den enda som är kvar från den skolklassen.)

Ha en fortsatt bra söndagkväll, vi ses!