Några av mina museibesökare år 2009. Jag har glömt vilka de var för det är ju några år sedan och det har varit många under åren.

Jag känner mig lurad i dag, på solen. Det började med en vacker och solig morron men i ett nafs kom molnen och sedan har inte solen haft en chans. Det var 34 grader kallt i morse och då är man övertygad om att det ska bli solsken, men nix.

Natten var otroligt grann, snön på träden såg ut som att den var självlysande tack vare månens sken och ändå var månen bara halv. Därtill miljarders stjärnor som blinkande mot jorden, lyste upp himlen och gjorde den till ett enormt smycke. Jättegrant!

Nu är klockan 15.20, det är nu endast 13,5 grader kallt och molnen dominerar fortfarande på himlavalvet och nu faller snö, igen. 

För mig har orden sjukt och galet en negativ klang, ännu värre om något beskrivs som helt galet sjukt. Ändå har de orden mer eller mindre dominerat på sistone. Om man har vunnit en guldmedalj i OS har det varit den vanligaste beskrivningen av den stora lyckan. Har man gått vidare i Melodifestivalen har det låtit likadant, samt även om man gått vidare i Talang, o s v. 

Är svenska språket så fattigt på ord för positiva beskrivningar, att vi måste ta till ord med motsatt betydelse i såna sammanhang? En stilla undran?! Med både frågetecken och utropstecken...

Dagens namn är: Torgny och Torkel och det gjorde det hela enkelt för mig. Det har inte vad jag vet funnits några med de namnen i varken Bellvik eller Nybäcken. Jag känner heller inte några med ovanstående namn.

Ha en fin fortsättning på måndagen, vi ses!