2010 i mars då hade jag ett rejält skoterspår från stranden till Käringholmen och kunde ta en promenad dit varenda morron. Nu finns det inte den möjligheten. För det första är det så djup snö så jag tar mig inte ner till sjön och för det andra så är det smått om skoterspår på sjön i år.

En sån härlig vinterdag, strålande solsken, inte ett moln och solen värmer. Det var 30 grader kallt i morse, tack och lov, då blir det en vacker dag.

Nu är klockan 16.15, det är 8,6 minusgrader med glittrande bländvit snö.

I dag har takskottaren tagit bort snö på 4 tak, där han kommit åt, en del tak har han inte kunnat nå med den stege han hade med sig.

Dagens nyhet tycker jag är att, Nord Koreas utrikesminister är i Sverige och samtalar om (ev) Trumps och Kim Jong Uns "date" i maj, Vem kunde tro något sådant för ett par månader sedan? Vi har inte sett hur det hela slutar förstås men det känns lite utöver det vanliga med tanke på hur tongångarna varit tidigare. Då hotade Trump med att förgöra Nord Korea och nu kanske de ska träffas. Spännande att se utgången så småningom. Hoppas på det bästa för omvärldens skull.

Det känns inte alls bra att jag inte får in bilder här de senaste dagarna, igår inte alls. Jag fattar inte varför, det har gått hur lätt som helst tills på söndagkväll, då tog det ett par timmar innan den matats in och sedan har det varit nästan omöjligt. Nu funkade det med en gammal bild i alla fall)

Dagens namn är: Kristoffer och Christel, ingen med det senare namnet har funnits här.

Ingen Kristoffer har fötts eller bott i Bellvik eller Nybäcken.

Däremot har jag ett barnaminne av en gubbe med det namnet, men han kallades för Dôrre. Han var från Avaträsk och anlitades av folk i byarna att gräva brunnar. Morfar hade lejt honom att gräva ett brunn på gården, för övrigt den brunn som jag ramlade ner i sedan, men räddades av mormor.

Det var under andra världskriget som brunnen grävdes, "´n Dôrre" satt då i det här köket och tittade i någon tidskrift eller tidning, det minns jag inte vad. Till slut såg han en bild och sa så här: "E henne ha vi sjalve satan", (ber om ursäkt för svordomen men så sa gubben) jag minns tydligt allvaret i hans uppsyn och röst. Morfar frågade vem han menade och gubben svarade: "Dä ä Molotov". Sedan diskuterade morfar och ´n Dôrre krigets härjningar i Europa, från det samtalet har jag inget minne av orden som föll. Däremot tycker jag att det är roligt att man kan minnas såna händelser så tydligt, kanske för att det var första gången jag hörde den svordomen, eller gubbarnas allvar i rösten. Visst är det härligt att vi har begåvats med något som heter minne?

Ha en bra fortsättning på torsdagen, vi ses!