Solig dag med nysnö att ta i tu med...

Man ska inte ta ut nånting i förväg. När jag gick uppför trappen i gårkväll strax före klockan tolv, tänkte jag, i morron ska jag ta det lungt efter att jag gjort min veckostädning.

Men, när jag tittar ut genom balkongdörrens fönster ser jag ett ymnigt snöfall som är på gång. Då förstod jag att det blir nog mera jobb än att städa på torsdag. Jag var nog ute ett par timmar på eftermiddan innan jag fått undan snön, det var nog sju cm som låg på backen.

Men det har varit en vacker dag med solsken som åstadkom att snötäcket har gnistrat riktigt bländande.

Inte så kallt i dag, bara omkring 9-10 minusgrader.

Just nu är det 13,5 grader kallt och efter klockan fyra i eftermiddag kom dimman hastigt och lustigt, på ett litet kick var hela min omgivning höljd i tät dimma.  Det är inte fri sikt särskilt långt och fort gick det.

När jag var ute och skottade snö i dag kom jag att tänka på min mormor, det gör jag ofta, som bott i huset före mig.

Hon var född 1879 och hon och morfar gifte sig 1906.

Hennes skolgång var inte vad skolundervisning är i dag, hon gick sex veckor i skolan. Som egentligen var en ambulerande skola, vilket betyder att det kom en lärare till byn och de fick hålla till i ett rum i någon gård där det fanns plats för ett antal barn.

Det fanns så klart ingen skola i Bellvik då, den byggdes 1892 och det var mormors far som skänkte tomt till skolbygget, vid sjön ur deras fastighet.

Men, på sex veckor skulle barnen, mormor t ex, ha fått grundkunskaper så pass bra att de skulle kunna läsa, räkna och skriva.

Med den grunden fick de sedan, som jag har förstått fortbilda sig själva för att klara sig resten av sitt liv kunskapsmässigt , teoretiskt, det nödvändigaste. Det var nog upp till var och en och hur de var intresserad att förkovra sig. Fortbildningen var så klart träning i det lilla de hunnit ta till sig på sex veckor.

Vad jag kan förstå hade mormor tränat upp sig ganska bra, hon hade ingen svårighet att läsa och hon var behjälplig i morfars affär så hon kunde nog både räkna och skriva också.

Hon var dessutom duktig att väva och kunde räkna ut hur hon skulle fixa svåra mönster för väntat resultat i vävstolen. Jag har i museet draperier och fälltäcken som hon vävt och det är inga lätta mönster hon åstadkommit.

Det får mig att tänka på, att i dag går ett visst antal elever ut nio års skolgång och man hör att de inte kan läsa. Efter nio år!

Nog är det andra tider på många vis. Barn i dag borde få veta mera om hur det var en gång och vilka små möjligheter de hade då och hur tacksamma de var för det lilla de fick lära sig och sedan själva göra det bästa av sin tillvaro. Det var nog inte bara att ställa krav på den tiden - inte alls.

Jag har naturligtvis berättat mycket om forna tider i Bellviksboken och Nybäcksboken, bland annat om den tidens skolgång.

Dagens namn är: Rikard och Dick och jag säger grattis till er som heter så!

Ha en fin fortsättning på torsdagskvällen, vi ses!