Ja se det snöar, ja se det snöar och det är så roligt hurra...

Njaa, jag tycker att det kan räcka med den varan nu.

Verkligen blandning på vädret i dag!

Det har kommit snöskurar, så täta och med stora snöflingor så jag knappt sett över sjön. I nästa stund har de upphört och solen har försökt tränga sig fram, men lyckats så där.

Det har varit många skurar med jämna mellanrum hela dagen och det har blåst som bara den, ingen skön dag att vara ute i.

Just nu när klockan är 16.55 är det 7 grader kallt, blåser fortfarande, men nu har det klarnat på himlen och solen drar sig tillbaka för dagen.

I dag har Ann Cathrine och Jan Peter varit hit en liten sväng. De drack en kopp kaffe och sedan bar det i väg upp till Näsudden, de skulle skotta fram stugan, som var deras egentliga ärende i Bellvik.

För övrigt så har jag varit själv hela dagen, med sällskap av radion. Men jag började dagen med en TV-morron.

På eftermiddan har mina tankar gått omkring Bellvikssjöns nuvarande betydelse i byn. 

Vi flyttade hit för 33 år sedan, det fattas ca en och en halv månad till 33 år.

Då var det livlig trafik på sjön, det skiljer som natt och dag om jag jämför med dagens läge.

Då var det livlig skotertrafik under helgerna den här tiden och fiskare som var ute och pimplade och lade isnät och satte gäddsaxar och Gud vet allt.

Frampå våren när isen lämnade fritt vid stränderna satte de ut ryssjor för att fånga gäddor. Byborna hade var sina ställen för ryssjorna, det var tydligen viktigt.

De hade också "lakastutar" som sattes ut på isen för att fånga lake. De såg ut som höga korgar och om jag inte minns fel så var de av spån och ombyggda med träribbor.

Det finns några uppe på ladugårdsvinden som använts på gården här, men det är många år sedan jag såg dem och minns inte riktigt hur de var gjorda.

Jag har heller ingen aning hur de användes ute på isen, men lake fick de i dem i alla fall.

Om Göte funnits kvar här så hade han kunnat tal om hur de såg ut och hur de användes, han använde dem någon gång sedan vi flyttat hit.

Näten som de lade under isen hade de också en sorts konstruktion i trä för ändamålet, som de kallade för näthäst.

Antagligen sattes den fast i nätets ena ände och sedan släpptes den i väg under isen och drog iväg nätet, eller näten för de kunde koppla på flera än ett nät.

Ja, säga vad man vill om folk i glesbygden och i norr, men de gick aldrig bet och de hade många uppfinningar som klarade det mesta.

Men jag själv har varit en klen fiskare och ganska klen fiskätare också.

Det fanns ännu ett sätt att fiska lake på och det var på"nyisen" på hösten. När den var rätt så tunn, blank och genomskinlig, man fick vara försiktig.

Då smög man sig fram på isen, laken hade den benägenheten att den simmade alldeles intill isens yta under den. Då kunde man med yxans "yxhammare" slå ihjäl den och sedan hugga hål i isen och ta upp den.

Knepen var många och mat kunde de skaffa, nu köper vi väl fisken i ICAs eller COOPs frysdisk de flesta av oss.

Mamma brukade stuva lake och den blev jättegod. Jag tror det var efter ett recept i Kajsas kokbok.

Jag har gjort det en gång och då var det efter mammas recept.

Den blev god, men det var en jobbig fisk att anrätta, den skulle flås och det var inte det lättaste. Den var hal och ful och skinnet satt hårt som tusan.

Och ännu längre bak i tiden fanns det nog inte någon familj i byn som inte fiskade. Då ingick ju också fisk i födorådet till dem som lämnat över sin gård till äldste sonen. 

Födorådet var den tidens "pension" för de äldre. Det kanske jag ska återkomma till någon kväll, det finns nog en del som inte vet vad det är och hur det fungerade.

Dagens namn är: Edla och Ada. Ada var en av döttrarna på den här gården, den yngsta dottern.

Jag säger grattis till er som bär dessa namn i dag!

Ha en fortsatt bra söndagkväll, vi ses!