Dagens museibesökare, Maria och Maria...

Hej igen!

Ny kväll och de kommer tätt på given, dagarna går för fort!

Det var helt klar himmel och klar luft i morse. Lite höstkänsla i luften, men dagen blev som sommar med sol och klart väder.

Inte förrän sent på eftermiddan uppenbarade sig en del moln därovan.

Just nu är det 15 grader varmt i skuggan, solen skiner och vinden har vänt till sydostlig.

En  härlig dag! Och en härlig kväll!

Jag har klippt gräset klart i dag, hela alltet. Det var riktigt skönt att sätta sig på gräsklipparen och kapa resten av alla gula blommorna.

Nu kan växligheten få bromsas för mig, det behövs tid för andra göromål också.

Sedan jag klippt klart gick jag ner för att kolla i potatislandet, i tre mornar har jag fått ge mig ut med sopen i högsta hugg för att jaga bort tranorna. hade jag nått dem hade de fått sig rejäl smäll av sopen.

Jag tog med mig en hink och potatishacka för att kolla vad de lämnat efter sig i landet. De hade dragit upp minst 8-10 potatisblastar och ätit upp så det var bara småpotatisarna kvar. Fortsätter det så behöver jag inte ta upp någon potatis i höst, det sköter tranorna. Fy vilken ohyra, de kan flyga och fara ner till Hornborgarsjön dit det vallfärdar folk om vårarna för att titta på dem. Jag vill helst inte se dem!

Jag såg i morse hur de gör för att komma åt blasten, de kryper under plastremsorna och med sina långa skrangliga ben dra de den emot sig. Sedan gräver de fram det som de kommer åt med näbben och sist plockar de loss potatisarna från blasten som de dragit ut på gräset. Usch och fy!

När jag var därnere kom det två kvinnor gående ner till mig. Det blev mina museibesökare denna dagen.

Den ena av dem har jag sett många, många gånger sedan hon var bebis, den andra hade jag aldrig sett.

Varje dag när jag haft besökare här i museet så tänker jag att nu var nog de här de sista för den här säsongen, det bruka ju vara flest i juli månad. men ,det kom två i dag också!

Varje gång berättar jag så jag tappar rösten, men det är så roligt och jag gör det så gärna och delar så gärna med mig av det jag vet om tider som varit.

Nyss ringde det en kvinna som aldrig ringt till mig och jag blev förvånad när hon sa vem det var. Det var Lotta, min kusin Nils Bertils dotter. Hon hade läst det jag la ut på Facebook om släkten Arndts och att Leif Hedberg kommit ända ner till 600- talet. Hon tyckte det var förvånande att det gick att komma så långt bakåt i tiden. Hon hade själv lust att börja släktforska på sin mors sida.

Och jag säger lycka till Lotta, det är jätteroligt!

Dagens namn är: Henrietta och Henrika, grattis till er! Inte helt vanliga namn i dag vad jag kan tro.

Ha en fin fortsättning på torsdagens kväll, vi ses!