Vackert på himlen ikväll också!

Hej igen!

Jag blev sen här för Michael har varit här och sedan skulle jag se "Badhotellet".

Vi hade sån tur att det kom regn under natten och det slutade regna redan klockan åtta i morse. Det är så det ska vara tycker jag, välbehövligt regn på natten och sol och lagom värme på dagen. Det torkade upp så att det gick att klippa gräset senare under dagen.

Just nu när klockan är nära 22.00 skiner solen och det är 15,5 grader varmt och mycket vackra moln på himlen, sjön är spegelblank och det är riktigt grant.

I dag när jag satt på klipparen ner mot sjön hade jag låst dörren, om det skulle komma någon och jag inte såg det.

Helt plötsligt kommer det en man gående ner dit jag var, en som jag inte sett förut.

Han frågade om han fick prata med mig och jag såg väl lite fundersam ut så han sa:"Jag är inte farlig". 

"Nä, prata du," sa jag.

Han berättade då, att det var 70 år sedan han varit på den här gården en hel sommar.

Jag frågade i vilket sammanhang. Jo, hans mamma hade varit piga här och han var med henne.

I alla år hade han tänkt att den gården skulle han återvända till en dag, förr eller senare. 

Så för några dagar sedan hade han sagt till sin fru att han tänkte åka upp till Norrland, men hon ville inte följa med, det hade hon inget intresse av, sa han.

Han hade hakat på sin husvagn och gett sig i väg och här är jag nu, sa han.

Jag bjöd in honom på kaffe och det blev han så glad för och tackade ja.

Han gick till husvagnen och hämtade ett gammalt album, han ville visa mig två kort sedan den sommaren han var här.

Och glatt överraskad blev jag, för på ett av korten satt min mormor och mjölkade getterna. Det värmde mitt hjärta, hennes getost och getmese har en egen historia för mig och ingen gjorde så god getost och getmese som mormor.

På det andra kortet var hans mor som stod och höll morfars häst i tömmarna och på det kortet var det hus som jag bor i med i bakgrunden.

Han uppskattade verkligen att det fanns möjligheten att komma till gården som han burit i sitt minne sedan han var barn, nu var han 82 år.

Och att kvinnan på fotot var min mormor så jag kunde berätta mera för honom om dem som han träffat här.

Helt plötsligt när vi satt och pratade tystnade han och satt och såg drömmande ut. Då sa han till mig: "Det här blev jag verkligen tagen av".

Och det syntes tydligt. En riktig nostalgiker. Han hade lärt sig simma i Bellvik och varit ute på sjön och metat med en pojke som var son till handlaren uppe vid landsvägen ovanför här.

Då kunde jag berätta för honom att det nog var Åke Näsström och att han begav sig till USA i sin ungdom och där blev han kvar, samt att han var en kusin till mig.

Så tog jag fram Bellviksboken för att visa bilderna på morfar och mormor. 

Och boken ville han köpa.

Så tackade han så hjärtligt för kaffet och tyckte det var extra gott, för det var kokkaffe och det hade  han inte druckit på många många år.

Jag sa åt honom att köp dig en kaffepanna och koka dig kaffe när du kommer hem. Varför dricka bryggkaffe när man tycker att kokkaffe är så mycket godare.

Jag berättade för honom att det var många år sedan jag sa till mina pojkar, att om de kommer hem med en kaffebryggare för att ge mig i present, då ringer jag polisen! Och jag har inte fått någon heller. Det skrattade han gott åt.

Det var den dagen och den överraskningen...

Dagens namn är: Robert och Robin, grattis till er som heter så!

Ha en fortsatt bra måndagkväll, vi ses!