Här tillbringade jag en god stund i morse till ljuv musik från vågskalpet mot strandkanten och ljuva minnen väcktes till liv!

Ja, det har varit en grann sommardag i dag också, vilket jag inte har något emot efter en blåsig och kall majmånad, så när som på några dagar i början av månaden.

Men jag upplever den här dagen svalare än i går, beror nog på att vinden kommit från norr och varit ganska frisk, men bra när man arbetar. 

Just nu är det 19 grader varmt på skuggsidan och vinden kommer fortfarande från norr.

När jag var klar med jobbet idag tog jag med ett korsord och skulle vila ute, samtidigt som jag löste korsord, men jag gick in igen, jag frös. Då blåste det ganska frisk ifrån norr.

Maskrosor i mängder, men jag måste tillstå att jag inte sett en enda humla på dem. Vad bror det på???

I dag har jag "sätte pären" sex stycken i största utomhus- blomkrukan jag har, det rymdes inte flera. Jag hoppas att jag åtminstone får smaka nypotatis i sommar, förra sommaren satte jag några i rabatten vid husväggen, men det var nån underjordisk varelse som åt upp dem. Det var en stor gång från underjorden och dit hade de åkt med, i år hoppas jag snuva den ohyran i alla fall. Om de inte hoppar upp i krukan och käkar upp dem på plats.

En liten kabbeleka lyser som två små solar mot mig vid sjöstranden.

Dem plockade vi famnvis av till skolavslutningen och prydde skolsalen med dagen före och med björkar med skir grönska vid bron in till skolan.

På förmiddan var jag ner till sjön för att hämta lite sand och blanda i jorden där potatisen ska växa, förhoppningsvis.

Den turen nere vid sjön fick mig att ändra på att jag inte skulle städa på sjöstranden den här våren.

Det var så många barndomsminnen som väcktes till liv när jag stod där och lyssnade på kluckandet från vågorna som mötte strandkanten.

Jag kände att jag får inte ge upp mina allra första barnaår, mina minnen där jag lekte när det var sol och varma vindar, min käraste lekplats.

Jag gick upp och hämtade krattan och städade, den här gången också, lite lätt rörd över att jag varit beredd att svika sjöstranden i år.

Det var där som jag lärde mig simma på "båtskôtte" från mormor och morfars fiskebåt. Det var i den båten jag somnade tidiga mornar när jag följde med på nätvittjandet, medan mamma var i sommarlagårn och mjölkade korna.

Det var en så ljuv musik att somna till, kluckandet av vågorna mot båtbotten.

Jag vaknade lagom tills fisken skulle plockas från näten. 
De blänkte så fint i solskenet där de fastnat i maskorna och drogs upp mot båten och flinka fingrar lossade dem och de hamnade i en vattenhink som fanns i båten för ändamålet. 

Det fanns ingen motor i den båten, lugnt och tyst, bara årtagen och kluckandet under båten.

Vilka barndomsminnen jag har!

En del dagar fiskade jag solskensabborrar i två trasiga mjärdor som jag hittade i båthuset. Då stod jag på alla fyra i den uppdragna båten i bakstammen och kollade på när abborrarna simmade in i mjärdorna. När de var till räckligt många lyfte jag upp mjärdan, många ramlade ur, men det var de mista. De större la jag i en hink och bar upp till mormor som rensade dem. De hamnade i stenkällaren i en träkagge där hon saltade ner dem för att steka dem på galler när de var lagom salta för att glödsteka. Ingen gjorde så god glödstekt abborre som mormor, hon kunde verkligen salta dem på rätt sätt.

Ja, så bidrog jag till mathushållningen också, kanske fem till sex år gammal, eller ung!

Ja, många många flera minnen poppade upp i skallen när jag var vid sjöstranden. Och nu ser det mycket bättre ut där sedan jag städat bort kvistar och "vorfloa"!

Min kära lekplats när jag var barn!

Dagens namn är: Aina och Aino, grattis till er!

Och grattis till min fina hjälpreda på alla Bellviksdagar och alla Allsångskvällar på Näset, Aina Korse´n, du var en klippa!

Ha en fortsatt fin tisdagkväll, på återseende!

Hej då!