Så här såg det ut i morse, inte illa, eller hur?

Ja, så var det kväll igen då!

Dagen har varit grå och dimmig och klockan 14.30 öste regnet ner igen.

Det är inte mycket snöfläckar kvar, man måste nästan ha förstoringsglas för att upptäcka dem.

Men jag upptäckte igår kväll att jag tagit en bild och satt in här där snön fanns kvar, men den var i stort sett borta redan igår och idag finns den inte.

Det gör mig inte särskilt mycket än så länge att det är grönt, den kommer nog. 

Men jag tar gärna lite kalla grader nu, det är vackert med frost och så är det mycket rensammare att trampa i.

Just nu är det 4 plusgrader och kolsvart mörker utanför huset. Regnet fortsätter ösa på.

I går kväll var det faktiskt 1 minusgrad klockan 12, men i morse vare det på plus igen.

Jag har inte gjort mycket nytta i dag, men vem visste det om jag hade vett att vara tyst med det. Jag har nämligen tillbringat även söndagen i min ensamhet, Enslingen på Näset, det är jag det.

Men det har varit en del bra att lyssna till på radion, så där har mitt sällskap funnits.

Ja, men så mina tankar som flyger hit och dit har jag haft som sällskap, ibland småler jag för min själv när olika saker dyker upp.

Det här minnet dök upp i mitt huvud idag, bland många andra.

För över 50 år sedan var jag på ett bröllop, det här minnet har jag skrattat åt många gånger när jag kommit på det.

Det var så att brudgummens moster hade tagit på sig den ädla uppgiften att servera gästerna de förekommande spritdryckerna.

Hon kom med den ena flaskan efter den andra och jag sa, som alltid, nej tack.

Fjärde gången hon kom och jag sa samma sak, då reagerade hon som om jag hade förnedrat hennes välvilja.

Hon spände ögonen i mig och lade sitt huvud på sned och sa: "Är ni religiös?"

Och jag svarade: "Nää, men nykterist!"

Sedan kom hon inte flera gånger och jag tyckte att det var skönt att hon äntligen förstod, när jag talade klarspråk. 

Ett annat liknade minne kom jag också ihåg och log åt det. 

Då var vi på Folkan i Hoting på dans, det blev kvällens paus Göte gick ut för att hämta frisk luft, men jag satt ensam kvar inne i danslokalen.

Efter ett tag kom en kvinna, som jobbade på samma ställe som jag gjorde då och hon visste mycket väl att jag inte använde mig av den sortens drycker.

Hon kom i alla fall från serveringen och stegade rakt emot mig där jag satt. 

Hon hade en läskedryck i sin hand med ett sugrör i, hon frågade om jag ville ha läsk?

Jag var tveksam eftersom jag skulle vara tvungen att använda samma sugrör som hon och det är nånting som jag aldrig har brukat göra. 

Men kände mig oartig om jag tackade nej så jag tog flaskan och tog en klunk ur den via sugröret.

Men jag kände ju omgående att det var sprit i läsken och spottade ut det på golvet framför hennes fötter. Och det tog skruv, hon sa: "Men va f-n gör du?

Jag svarade: "Om jag suttit i körka hade jag spottat det på golvet där också".

Hon hade inget för att hon skulle försöka lura mig. Men hon blev så arg på mig över "mitt tilltag" att hon hälsade aldrig på mig efter detta.

Då bodde vi Hoting, men flera, flera år efter att vi flyttat till Bellvik träffade jag henne utanför ICA i Dorotea. Och hon hälsade glatt på mig och pratade både länge och väl och hon sa, att hon och hennes sambo skulle komma till Bellvik och hälsade på.

Och en söndagkväll för ca fem år sedan knackade det på dörren och hon och hennes sambo stod på bron när jag öpppnade.

Då hade hon förlåtit mig för att jag valt att leva livet som nykterist, något som jag aldrig ångrat.

Den friheten har naturligtvis jag likaväl som andra har valt att leva sitt liv som de vill.

Jag anser dessutom att jag inte skadat andra för att jag gjort det valet.

Dagens namn är: Edit och Edgar, grattis till er som bär de namnen!

Ha en skön söndagkväll, vi ses och hej då!

Det började bra på morron, men kom av sig illa kvickt...

Grått hela dagen på himlen med flera plusgrader. I morse var det 3,5 plusgrader kvart över sex, under dagen har det varit 6-7 plusgrader. Det är inte mycket till vinter kvar nu, det är mera grönt än vitt på backen nu.

Det var en morgon med rosa soluppgång och jag inbillade mig en kort stund att det kunde bli en dag med sol. Men det räckte inte så lång stund förrän det gick över i den gråa färgskalan och så har dagen förblivit.

Just nu är det 5,6 plusgrader och kolsvart mörker utanför fönstret som sig bör den här tiden.

Men, jag var ut på bron alldeles nyss för att kolla in himlen och ser något som jag aldrig sett förut.

Trodde först att det var en stjärna, men det här som jag ser nu hoppar och studsar och det går över i röda blinkningar av och till. Vad är detta för fenomen?

"Äre skrömta"? 

Jag ser inga stjärnor, vanliga, det vete fasen vad detta är.

Det befinner sig i väster på himlen.

Kan det vara ett stycke av den här solstormen som ska vara synlig över hela jorden ikväll? Med bland annat färgstarkt norrsken. Det hörde jag nyss på nyheterna.

När jag tittade på morron TV på fyran i morse så var psykologen, Hansson tror jag han heter, han pratade om ensamhet och sa att det var lika farligt att vara ensam som att röka 15 cigaretter om dagen.

Men enligt detta skulle jag ligga väldigt illa till som inte sååå ofta träffar folk, det är ju rena turen också att jag inte blir folkskygg.

I går såg jag inte till någon och inte i dag heller, men jag har överlevt dagen, jag är nog "stryktålig" antagligen.

Men desto roligare var det när telefonen ringde tidigare ikväll och det var Anita.

Jag var väldigt tveksam om jag skulle svara eftersom det var ett telefonnummer som jag inte kände igen, rädd som jag är för alla "skurksamtal".

Men jag chansade och blev glatt överraskad när jag hörde vem det var.

Jag har nog inte träffat henne mera än tre till fyra gånger, men det känns som vi alltid känt varandra, vi kan prata hur länge som helst.

Vi pratade i en och en halv timme, om allt möjligt.

Jag såg henne på håll när hon var barn, pappas och mammas fastighet gränsade mot hennes morföräldrars fastighet och där var hon på somrarna.

Men vi träffades aldrig, man fick "int´ fara och kut i byn hur som helst på den

ti´n, man skull göra nytta".

Men nu hade vi tid att prata med varandra i en och en halv timme.

Det tar sig, sa mordbrännarn.

Dagens namn är: Elsa och Isabella, grattis på dig Elsa! Även ett grattis till Isabella!

Anita ringde och gratulerade mig på namnsdagen, hon blev faktiskt den tredje i dag, tack så mycket för det!

Ha en riktigt trevlig lördagkväll, vi ses och hej då!

Mystiken lägrar sig bland holmarna...

Vad döljer sig i dimman?

Dimman har legat tät ibland men ibland har den släppt fram sjön och holmarna och det har varit vackra och närmast magiska vyer.

Men en riktig surhöst kan man konstatera att det råder nu och nästan all snö har försvunnit, det är svårt att veta vad man ska ha på fötterna när man går ut. På en del ställen halkigt och andra ställen grön gräsmatta.

Ja ja, det löser sig väl innan våren.

Det var 3,5 plusgrader i morse vid sjutiden och under natten och dagen har det varit 3-4 plusgrader.

Just nu är det 3,5 plusgrader och en lugn och stilla sjö under dagen. Nu ser jag inte sjön på grund av dimman men jag tror att det är vindstilla nu också, jag kan inte se att grenarna på träden rör sig. Ingen nederbörd i dag.

Jag har inte sett nån levande varelse i dag. Jo det har jag visst, kommer jag på. Jag såg den "stora" räven spatsera ute på gården på förmiddan, han kom från skogen den här gången.

Jag undrar vad den tycker om det blöta vädret? Den tjocka pälsen och stora yviga svansen är väl i det närmaste dyblöt och torkar väl inte upp förrän vädret vänder till mindre blött. Rävar har ju inte chansen att välja inomhusvärme som jag, som varit inomhus hela dagen.

Jag har gjort veckostädningen på fredag den här veckan eftersom jag hade främmande igår.

Jag undviker att skämma bort mig själv med att hoppa över en hel vecka, då tar väl laten överhanden som farfar sa, när jag klagade över att fikabrickan till slåttesfolket var tung att bära så lång väg.

Ja, men nu kom jag på varför jag har en Luther sittande på min axel så ofta, det härrör sig väl från barndomen. Det verkar vara det som är felet för många när man lyssnar på dem som analyserar sin barndoms upplevelser.

Nej, jag bara skojar jag tror inte att jag lider av några svåra trauman sedan mina barndomsår.

Men nog var barn tålmodiga på den tiden, jag minns aldrig att man sa emot sin föräldrar eller mor- och farföräldrar om än man inte gillade något de sa.

Men jag hörde förra veckan på TV hur barn formligen vräker ur sig åt sina lärare på skolan numera och kallar dem för det ena fula före och det andra fula efter.

Men vad beror det på att dagens barn använder sig av såna vokabulär då?

Jag kan ju knappast tro att de föds med dessa fula "grodor" i sin mun och bara spottar ut dem till höger och vänster när de lärt sig prata.

Det måste ju komma från de vuxna och vilka träffar de först av alla i sitt liv?

Ja, det är frågan det, som kanske tål att begrundas, alla måste kanske vårda sitt språk, barn gör ju som vuxna i första hand, eller?

Nu tror jag ju inte att alla barn använder sig av den sortens språk mot sina lärare, men det räcker och blir över om 1 % av alla barn gör det.

Min såger som var lärare berättade en gång, att en dag rann droppen över när en pojke på skolan sa "gubbdjävel" åt honom, som hörde till vanligheterna från den pojken.

Han ringde hem till hans föräldrar på kvällen, mamman svarade och fick berättat för sig vad han fått kastat i ansiktet under dagen, för femtioelfte gången.

Mamman svarade: "Men var det så märkvärdigt då"?

Det tycker jag säger en hel del, hur det har blivit så här i nutiden!

Finns det inga gränser då utökas det åt alla håll hela tiden och det mesta blir tillåtet.

Dagens namn är: Viola, grattis till er som heter så!

Ha en fortsatt bra fredagkväll och mys på, vi ses!

Så här såg himlen ut i morse...

En vacker morron var det i alla fall, men sen vet jag knappt vilket väder det varit. Jag har nog glömt att titta ut i dag, har haft det jag roat mig med.

Det var 3,5 plusgrader i morse och har varit plus hela dagen och en spegelblank sjö har det varit ända in i mörkret ikväll.

Just nu är det 2 plusgrader och kolsvart mörker. Nu är det mycket gröna gräsmattor lite övarallt, fast dem ser jag naturligtvis inte när det är mörkt.

Och så här såg det ut mitt på dagen...

På eftermiddan har jag haft främmande. Malin, Tim och Freja har hälsat på och det var jättekul, de har nyss åkt hem.

Malin klagade högljutt över vägen när de kom, jag undrar om de åkt hit om de vetat om hur den verkligen ser ut, jag tror att det är en de värsta gångerna.

Nu skulle de få prova den de som inte behöver åka annat än på asfalt.

När jag lyssnar på väderrapporterna verkar det som att det här vädret ska fortsätta minst en vecka till.

Nu har jag sett nyheterna och fått veta, bland annat, att politikerna håller hatmobbarna på att skrämma till tystnad också nu.

Det förvånar mig inte ett ögonblick för när man läser alla hatiska kommentarer och personliga påhopp på bl a Facebook förstår jag om de skulle vilja sluta med sina uppdrag av alla slag, det kan inte vara värt priset att vara i elden så där.

Vad är det som gör att människor bär på så mycket hat inom sig?

Beror det på att de känner sig helt misslyckde själva som individer och måste avreagera sig i sin ilska?

Jag är säker på att de som gör de värsta uttalandena skulle inte klara en dag av vad de måste uträtta de som är aktiva politiker.

Det är vidrigt att det har gått dithän att det måste uttryckas hat åt alla håll!

Det finns uppgifter på att forskare ger upp för allt hat de blir utsatt för.

Hur tänker folk egentligen, förstår de inte ens hur mycket nytta dessa människor gör för mänskligheten?

Och jag tror att detta hat är något som vi kommer få leva med för all tid. Det finns tydligen ingenting som gör såna människor ödmjuka.

Jag trodde i min enfald det skulle bli så i och med corona, när de såg hur allvarliga följder den fick, att det skulle lugna ner sig och att alla skulle tänka till, både en gång och flera gånger om.

Vi är inte så stor på jorden när det händer så allvarliga saker. Men många är stor i orden utan anledning, bara för att hata.

Dagens namn är: Simon och Simone, grattis till er som heter så!

Ha en bra fortsättning på torsdagkvällen, vi ses!

Så här röd och vacker var himlen klockan sju i morse! Och sjön...

Ja, hur länge ska det här snöblasket hålla på nu då!

För min del så tycker jag att det kan vara nog nu, men november har inte börjat än och då brukar det vara ännu gråare och ännu mörkare. Så det är nog bara att tugga i sig det trista vädret och det är då inget som vi dör av.

Jag är medveten om att jag klagar i onödan, men jag halkar dit med jämna mellanrum, fast det är lite skämmigt att klaga över lite och ingenting.

Tidigt på morron var det en otroligt röd och vacker soluppgång. Men den försvann illa kvickt och istället kom en grå himmel och snöblandat regn, stora blöta blaffor, som inte var så behagliga att få mellan jackkragen och halsen, det blev "blötkallt".

Det höll i sig ett tag och blev lite vitt på backen som lade sig i ett litet lager på bilen innan det rann av.

Nu är det borta och uppe på Näsudden där är gräsmattan helt grön igen, den var helvit förra veckan, men det var då det.

Just nu är det 2,6 plusgrader och det är kolsvart mörker ute sedan ett bra tag.

I natt var det både måne och stjärnor på himlen, nu är det varken det ena eller det andra. Jag var ut och kollade nyss men det var bara svart allihop.

Titta vilka djurspår som kommit till under natten, det verkar vara räv- och rådjursspår...

I dag har jag varit bara jag tills ikväll när Laila kom med posten, hon satt här och pratade ett tag innan hon skulle hem och de skulle fixa middan.

Jag har gjort kams i dag och åt hela tre stycken, inte så stora, till middag och behöver nog inget kvällsfika i kväll, bara vatten, för törstig blir jag alltig när jag ätit kams.

Det var jättelänge sedan jag åt så mycket, men det var för att det var kams.

Jag satte mig och skulle titta på nyheterna innan jag skrev klart här, men somnade och vaknade när det var dags för sporten.

Det är jobbigt att göra kamsen.

Jag tar och avslutar här nu, det får bli ledigt resten av kvällen.

Dagens namn är: Sabina, grattis till dig med det vackra namnet!

Ha en fin onsdagkväll, vi ses!

Så här har dagen sett ut!

  Hej då!

Hela dagen har himlen varit grå och trist. Det har varit en del snöskurar, men med plusgrader så märks det inte på marken.

Det har hållit sig mellan 0- 3 plusrader på termometern.

Just nu är det 0,3 plusgrader och helgrå himmel, vinden kommer från sydost.

Den enda jag sett till idag är Laila som var hit och hälsade på ett tag på förmiddan.

Ja, det händer inte mycket omkring mig, särskilt inte den här årstiden och än mindre när den riktiga vintern har kommit.

Jag har således inte mycket att berätta om min dag och många kvällar funderar jag verkligen på vad jag ska skriva om -och om jag ska göra det.

En del kvällar vill inte orden alls rinna till och jag ska ju inte sitta här och hitta på saker, det är ju ingen roman jag skriver där fantasin ska styra.

Jag skriver utifrån mina intressen och dem har ju berättat om i min presentation på första sidan.

Men även det jag hör på radion eller ser på tv:n, samt det jag läser och mina minnen från förr. Men det håller sig inom min intressesfär där också och samhällsdebatten.

Bygdens historia har alltid intresserat mig och historia överhuvudtaget.

Det är så klart därför jag skrivit två bygdeböcker, den iden fanns väldigt tidigt i mitt huvud, något jag gärna ville genomföra. Så blev det när jag fick tid över för det, det är ingenting man gör på en kafferast.

Jag dras ju med ett bra minne om det som hände under min barndom och framåt och mycket av det skriver jag om ibland.

Det är härligt att minnas så bra det som jag upplevde som barn, roligast är det att jag ser det i bilder, jag upplever det som korta små filmsnuttar.

Jag minns till och med vad mormor t ex, hade på sig och vilka färger kläderna hade just den dagen jag tänker på, när hon gick över gården till ladugården med en sillhink i ena handen för att bjuda kalvarna på "kalvdrecke".

Jag var kanske 5-6 år då men ser bilden tydligt än i dag när jag tänker på det.

Jag har nog ärvt min mors minne.

Hon kunde allas födelsedata på byn, men det har inte jag i mitt huvud, jag tar fram Bellviksboken, där har jag en del födelsedata, på de äldre i Bellvik.

När hon satt här på helgerna sedan vi flyttat hit, det var ju hennes barndomshem, och hon kom ihåg många episoder från sin barndom som hon berättade för mig. Många gånger när jag höll på med Bellviksboken tänkte jag, att jag inte frågade mamma om det här, eller, om jag kunde fråga mamma ändå. Men då var det för sent, då fanns hon inte längre, hon skulle ha tyckt att det var roligt att bidra med sina minnen.

Ja, det jag skulle säga med det här var egentligen att, ibland funderar jag stark på om jag ska sluta skriva här, när orden och minnena inte vill komma av sig själv. Men ikväll kom det lite i alla fall, det är olika kvällar.

Dagens namn är: Evert och Eilert, grattis till er som heter så!

Ha en fin fortsättning på söndagkvällen, vi ses!

Solen försöker tränga sig fram och lyckades till slut, flera gånger...

Idag har det varit bra väder för det har inte snöat. Solen har till och med varit framme ett antal gånger, däremellan har det varit moln. Det var omkring sex grader kallt i morse, under dagen har det delvis varit omkring 0 grader och sjön har varit spegelblank och fin. Det var månsken under natten.

Just nu är det 6,3 grader kallt, sjön är fortfarande spegelblank men himlen är helgrå, men jag skymtar månen genom molnen.

Det har varit bara jag själv hela dagen, så när om på att Maria ringde mig.

Men alldeles tydligt har jag en hel del besökare på nätterna för det är en massa djurspår runt huset-

Det är spår efter rävar och rådjur samt en del det spår efter fåglar. Det finns inte mycket till orörd snö för räven och rådjuren har trampat på riktigt ordentligt och inte bara omkring huset utan överallt.

Nu vet jag att jag åtminstone har tre rävar här nere för jag såg tre stycken samtidigt förra veckan.

Jag har mycket anteckningar sedan jag skrev böckerna, flera kollegieblock.

I dag har jag tittat på anteckningar om Nybäcken och folket som bodde där.

Och jag har förundrats över hur driftiga de var i de här småbyarna, de utövade alla möjliga hantverksyrken och var därför ganska oberoende av andra om de inte ville.

Till exempel Jonas Rönnberg i Nybäcken, han lärde sig skräddaryrket. Han gick i lära hos en skräddare i Kyrktåsjö, i ca två år, tror Rune hans måg.

Han hette Jonas Jonsson och bodde Kyrktåsjö, enligt Rune.

Jonas var en suverän skräddare enligt mågen hans, Rune Sundqvist.

Jag ringde till honom en kväll och ville att han skulle berätta vad han visste om Nybäcken. 

Det gör jag mer än  gärna sa han. Men isåfall ville han komma hem till mig så han fick berätta i lugn och ro, han bodde i Härnösand.

Jag tyckte att det blev lång väg för honom, men han tyckte bara det skulle bli roligt.

Han kom hit på påskdagen och offrade hela dagen i stort sett.

Och det var jätterbra för bokens innehåll för han kunde berätta både från hjärtat och sitt goda minne.

Jag har inte hört någon som pratat om sina svärföräldrar med så kärleksfulla ord som Rune. De bodde i samma hus i alla år, både i Nybäcken och dit de flyttade sedan de sålt i Nybäcken, Jonas och Tora på nedervåningen och Rune och Ingrid på övervånigen. Vi blev aldrig ovänner under alla år och snällare människor fanns inte än Jonas och Tora, säger Rune.

Rune berättade att Jonas sydde vadmalskostymer men även kostymer i finare tyger.

Han sydde också vadmalsbyxor och bussaronger åt skogarbetare och hade många beställningar. Detta gjorde han jämsides med jordbruket de hade, samt skogsarbete och på vårarna flottning.

Ja, de var både driftiga, duktiga och påhittiga för att klara sig och familjens uppehälle på den tiden.

Utan alla sorts bekvämligheter som vi har i dag och ändå klagar vi att det är jobbigt.

Tack Rune i din himmel för alla dina berättelser du delgav dig av för Nybäcksboken!

Dagens namn är: Severin och Sören, grattis till er som heter så!

Ha en fin fortsättning på lördagens kväll, vi ses och hej då!

Det ser onekligen lite vintrigt ut nu, hoppas att det nu inte ska tina bort i regn framöver, utan att det blir kallt och att snön får ligga kvar.

Det är helg stup i kvarten, säger jag som bestämmer över min tid själv.

Så säger nog inte de som går i förvärvsarbete och kanske längtar efter helgen.

För mig är i stort sett alla dagar lika, om det är måndag eller fredag. Men jag tycker att tiden rinner iväg för snabbt.

Dagen har bjudit på lite olika väder. Det hade snöat under natten, inga mängder men 4-5 cm kanske och det räcker för mig när det är blöt och tung snö.

Frampå dagen kom solen fram litegrann, molnen sprack upp och det ljusande på himlen. Vilket var glädjande efter flera dagars gråmulna himmel.

På eftermiddagen har det kommit flera snöskurar och det har varit nån plusgrad.

Det har inte ökat snötäcket, den lägger sig platt när det är plus på termometern.

Just nu är det 1 minusgrad och mörkret har sänkt sig över Näset, men jag ser sjön ännu och ser att vinden kommer från nordost och är ganska frisk. Himlen är helgrå.

Sjön ser mörk och kall ut nu...

Laila var hit och drack elvakaffet med mig och sedan hon åkt till Hoting gick jag ut och jobbade med snön.

Jag hade ett litet helsicke med att få bort den från bilen, det var en isskorpa och snö över den. Det är inte bästa läget precis men till slut så hade jag den ren från snö och is.

Jag har inte skottat utan kört fram och tillbaka och trampat ihop den med bilen, så nu kan jag gå i den utan att snubbla. 

Jag skulle behöva få fram sparken för det är lite tungt att bära veden i "djupsnö", men det får väl bli så småningom det också.

Jag har i alla fall fått in slangvindan i kväll, Anders och Norton stannde när de kom från Hoting och hjälpte mig så nu är den inomhus, det blir en sak i taget.

Ja, nu har en ung pojke, 19 år fått sätta livet till för gängvåldet igen.

De tror att det kan bero på att han var kallad som vittne till en rättegång.

Han skulle väl tystas så klart, han visste väl för mycket. Skrämmande!

Dagens namn är: Marika och Marita, grattis till er som heter så!

Ha en fortsatt bra fredagkväll, vi ses!