Just nu lite sol och den uppbrända marken, när klockan är sex.

En dag med mestadels moln på himlen, men på eftermiddan har solen fått titta fram korta stunder mellan molnen.

Vinden har kommit från norr och varit ganska lagom. 

I gårkväll kom det en regnskur som var väl en av de rikligare hittills i sommar och som räckte ett bra tag och det behövdes alltihop, välgörande, men inget överflöd i vattenmängd egentligen det heller.

Just nu är det 18 grader varmt med nordlig och ganska måttlig vind.

Min "fantstiska frukost", nä, tyck inte synd om mig, det är självvalt.

Idag har jag suttit på gräsklipparen från klockan tolv till klockan tre på eftermiddan. Där jag har klippt var det högst nödvändigt, jag har inte rört det gräs som står kruttorrt och brunt, utan där jorden innehåller mindre sandblandning och där det är mindre torrt. På en del ställen var det nära 40 cm långt och resultatet blir inte perfekt då men det får jag nog strunta i.

Jag avslutade nere vid sjöstranden och där var det mängder med aspskott som var halvmeterlånga, de har passat på när jag hållit mig undan. Om man inte håller efter där är det en aspskog illa kvickt och det gillar jag inte, då försvinner sjöutsikten.

Blåklockor är tydligen inte känsliga för torkan för nu finns det mängder av dem, har inte sett så många som nu på en gång.

Eftersom gräset var så långt därnere såg jag inte en grop, som jag körde fast i med klipparen, den blev hängande över gropen. Jag hämtade järnspettet och trodde jag skulle klara av att få loss den själv, som jag gjort en antal gånger förut, men idag gick jag bet. Klommerfia!

Crister kom hit och hjälpte mig till sist, med fyrhjulingen drog han loss den och då gick det hur lätt som helst.

Tackar så hjärtligt för hjälpen Crister!

Aspar hade inte en chans att etablera sig på åkrarna på den tiden de gick med lien på oländiga platser, men nu har de fått fritt fram på många ställen i byn.

Det är inte många ställen man ser sjön från landsvägen numera och det är inte mycket som syns av gårdarna från sjösidan heller.

För ett antal år sedan var det en karl som ringde till mig och presenterade sig sig med efternamnet Bellvik och jag blev aningen förvånad. Han hade sett mitt namn på google och att jag bodde i Bellvik, han ringde för att berätta varför han hette Bellvik i efternamn.

Det var nämligen så att hans far och mor hade på en semestertur uppe i Norrland på hemvägen åkt genom Bellvik samt den här mannen, som då var en liten pojke. De var hemmahörande i Göteborgstrakten men brukade besöka den norra delen av Sverige på sina semestrar, den här gången åkte de gemom Bellvik. Han berättade för mig att hans far och mor hade tyckt att byn Bellvik var så vacker, att de bestämde sig att byta efternamnet till Bellvik.

Det tyckte jag var så roligt att höra, men så ser det inte ut nu när det inte finns bönder som slår alla åkrar och dikesrenar för att föda sina kreatur.

Jag googlade på hans namn efter telefonsamtalet och såg att det fanns flera med det efternamnet, de hade under åren ynglat av sig så det finns flera som bär det namnet numera.

 Dagens namn är: Laila och Ritva, grattis till er!

Och grattis till min ena sonhustru som också heter Laila!

Ha en fin fortsättning på onsdagens kväll, vi ses!

Nu syns inte mycket av gårdarna längre, som förut var helt synliga från sjösidan.

Hej då!