Bojan tyckte det såg ut som att mina fönster skulle bli jobbiga med åldern.

Ja, men i 34 år har har jag "ävles" med dem ändå, men inte är de lätta att ha att göra med numera, det kan jag hålla med henne om. (Se nedan.)

Den här dagen kom det så mycket snö i en av skurarna att det blev helvitt på backen och taken igen.

Sedan har det kommit snöskurar med jämna mellanrum i flera omgångar hela dagen, med början vid niotiden i morse.

Det verkar inte som det ska ta någon ände alls på vintervädret i år.

Det var minusgrader även under den sista natten och därför går det extra långsamt med den gamla snön också, det är inte utan att man blir less nu.

Men det är väl bara att ta emot och hoppas på att det vänder tills slut.

Nu har jag sett vädret på sex-nyheterna och det verkar bli snöskurar i morron också.

Just nu är det 6,5 plusgrader och verkar vara i det närmaste vindstilla.

Nu skiner solen, men det är ju kväll.

Det har varit lite luckor i molntäcket på sena eftermiddan och nu är det riktigt stora sjok som är himmelsblå och granna värre.

I dag har jag äntligen börjat med fönstren och har putsat köksfönstren och bytt till sommargardiner och det blev så ljust och somrigt i köket, i alla fall.

Det har varit ypperligt väder för fönsterputsning, inget solsken som stört och vinstilla så det har inte påverkats av snöfallet heller

Och nu ser jag dagens ljus mycket klarare, härligt!

Men det är många kvar, men det är påbörjat, äntligen.

När vi flyttat in i huset efter renoveringen för 34 år sedan, kom Amandus och Bojan och hälsade på. Bojan satt på kökssoffan och tittade på det större köksfönstret och fällde kommentaren enligt följande:

"Men hur ska du kunna putsa fönstra i det här huset när du blir gammal?"

Hon tyckte de såg jobbiga ut med smårutorna och höga, ända upp till taket och husets rum har högt upp till taken, som i riktigt gamla hus.

Då svarade jag henne: "Jag putsar väl så länge det går och sedan får de väl vara skitiga då". 

Jag har inte gett upp än efter 34 år, "n bäge ske rå!". Och en hel del envishet känner jag av och det är nog räddningen det!

Dessutom har jag funderat många gånger på följande uttalande som jag gjorde när vi flyttat hit.

När folk frågade om vi inte tyckte att det var jobbigt att flytta ut till en by, då svarade jag:

"Vi har bott i Hoting i 20 år, nu kan vi bo i Bellvik 20 år och sedan flytta till Dorotea".

Men hur tänkte jag då???

Efter det har jag sagt att, jag flyttar inte förrän de bär mig ut ur huset.

På den här platsen är jag född och det är det ställe jag trivts bäst på i hela mitt liv och gör fortfarande!

Dagens namn är: Rebecka och Ruben, grattis till er som heter så!

Ha en fin fortsättning på söndagens kväll, vi ses!