I gårkväll såg det ut så här...

I dag har det kommit en rejäl rotblöta, vid elvatiden. Det kom så mycket att det var stora vattenpölar både här och där.

Så nu går det ett par tre dagar så är det vildvuxet överallt igen.

Det har varit varmt, över 20 grader trots regn och moln över hela himlen.

Det har blåst sydostlig måttlig vind och ingen sol alls under dagen.

Men nu är det kväll och solen skiner med 22,5 grader varmt och fortfarande samma vindriktning. Molnen har glesnat på himlen och det är nu mycket som går i himmelsblått.

Det regnade så mycket och höll i sig så länge att takläggarna gav upp och åkte till Hoting för att jobba där. Jag hoppas att det blir möjligt att göra taket klart innan de ska ha semester, som närmar sig med stormsteg. Nu är det ganska rörigt omkring ladugården och mer och mer blir det.

Ja, det är ingenting jag kan göra något åt, bara titta på det.

I dag har det varit omröstning i riksdagen. Jag satte mig ner och tittade på det, det hör ju till ordningen att alla partiledarna ska hålla ett anförande och tala om hur de ska rösta och varför.

Och fy så hemskt det var, att man kan och vill häva ur sig så hårda ord.

Och med ett hånleende på läpparna och en skadeglädje som är oerhört jobbig att se på, för en utomstående. Hur känns det då för den som får den skuren över sig? Huvva!

Jag skulle inte vilja vara politiker för alla pengar i världen, som en hel del av folket säger att de tar på sig uppdragen för sin ekonomiska vinnings skull.

Då är det nog lättsammare att gå med tiggarstaven, som ingen behöver göra nu.

Förtroendeuppdrag är nog det mest otacksamma man kan ha.

Jag kom nu att tänka på när jag var facklig klubbordförande på Nillson & Söner. Såna uppdrag är ju ideella så det kan ingen säga att man har förekonomisk vinning i alla fall.

En speciell händelse ska jag återge här för att visa hur det kan vara.

På våren och försommaren innan semestern gick vi helst ut på de två fikaraster vi hade, när det var vackert väder.

Men vi hade inga utemöbler, utan drog ihop lastpallar som vi satt på. Men nästa rast kunde de ju vara borta, dem vi satt på förra rasten, då hade de behövts för andra ändamål. Då fick vi börja med att leta oss andra. På en kvart och hinna fika också under den tiden.

Efter fikat en dag gick jag raka vägen in till Erik och Gustaf och förklarade vår jakt på sittplatser ute sommartid.

De hade full förståelse direkt och förvånade sig över att de inte tänkt på det själva under alla år.

De beställde bord och bänkar samma dag och redan veckan därpå kom de på plats.

Jag hade inte sagt något om min inblandning, men det blev jubel när vi kom ut en fikarast och det stod möbler där för oss. 

De hyllade Gustaf och Erik för hur snälla de var och då säger jag, att jag var in och frågade dem förra veckan om möblerna och de hade full förståelse för att vi skulle kunna sitta ute vid vackert väder.

Men döm om min förvåning, när en kvinna häver ur sig: "Ja, du sitt ju oppi knäe på ´n Gustaf och ´n Erik du!"

Och det var den kvinna som utbrast i glädje innan hon visste min inblandning i det hela. 

Det var tacken jag fick för att jag försökte dra ett strå till stacken för medlemmarnas trevnad.

Och apropå satt i arbetsgivarens knä, det förhöll sig så här, att jag gick inte in på kontoret och sa så här: "Att nu dj----r skaffar ni möbler att sitta på ute, annars"!

Den metoden kommer man inte långt med och den tror jag inte på.

Ja, det var många episoder under åren, som var betydligt värre, men ett ganska tydligt bevis på hur det kan vara att vara förtroendevald.

Dagens namn är: Klas, grattis till er som heter så!

Ha en riktigt skön och bra onsdagkväll, vi ses!