Så här ser det ut just nu, det är inte så illa tycker jag...

I dag har det varit trevligare väder än igår, jag har fått se solen lite då och då.

Morgonen började med dimma över sjön, som lättade efter ett tag.

Men det var inte mycket till dimma om jag jämför med dimman som var i gårkväll, då var den så tät att jag såg inte ladugården och den är inte långt från huset. Då kände jag mig riktigt instängd, som i en mjölkvit plastlåda.

Under dagen i dag har det varit ganska mycket sol, vid elvatiden sprack molntäcket upp och efter det har det varit solsken lite då och då.

Det har varit 8-9 plusgrader i skuggan under dagen och snön som föll igår har tinat bort nu.

Just nu är det 6,5 plusgrader och solen tittar fram mellan molnen av och till.

I dag har jag pratat i telefonen med Gunnel och Laila. Michael hälsade på för en stund sedan. Jag stod på bron och han satt på fyrhjulingen utanför, vi pratade tills jag frös och då slutade samtalet.

Jag har funderat under dagen och konstaterat för mig själv hur bra vi har det nu för tiden. Vi kan klara oss själva ekonomiskt utan att behöva be barnen om hjälp.

Annat var det förr, till exempel när mina far- och morföräldrars generation och generationer före dem, överlämnade sitt jordbruk till sönerna. Det var för det mesta sönerna som tog över, den tidens ordning.

Då skrevs det väldigt noga mellan söner och föräldrar ett köpekontrakt där regler för födoråd skrevs in.

På den tiden fanns det inget som hette pension från staten, de som tog över jordbruket skulle se till att föräldrar hade husrum och mat, bland annat.

Men även ved, färsk fisk, potatis, mjöl och en ko, med tillhörande kalv, samt en hel del annat, som till exempel skjuts till kyrkan när de ville och en del andra nödvändiga "utflykter", osv.

Det var naturligtvis olika hur mycket de skrev in, en del som delade upp sitt jordbruk mellan tre söner hade så mycket mjölk att de kunde leverera till mejeriet det som de inte kunde ta vara på i hushållet.

En kvinna på byn som blev änka tidigt hade så redigt födoråd att hon kunde "föda" sina två ogifta söner så länge hon levde, i många år.

Det skulle absolut inte jag vilja att det vore så i dag. Det är Anders som äger fastigheten nu och Gud bevare mig väl om det skulle vara han som skulle se till att jag hade mat för dagen och kläder på kroppen. 

Tacka vet jag att jag klarar mig själv och inte behöver vänta på andra för att överleva dagarna som går.

Jag är så dålig att be andra om hjälp så det skulle vara hemskt om det skulle vara den ordningen även nu.

Då kan vi ju ta oss en funderare på hur det har gått till att vi har fått det så bra förspänt i Sverige? För det vill jag ju verkligen påstå att vi har! Vi har det bäst i Sverige!

Dagens namn är: John och Jane, grattis till er som bär de namnen!

Ha en bra fortsättning på söndagens kväll, vi ses och hej då!