Det här är min mor Hanna till höger och hennes syster Hilde till vänster.

Jag gissar att när det här kortet togs hade mamma redan konfirmerats. Se nedan. 

Ja, det blev inte roligare väder i dag. Men jag har upptäckt att det är inte värst här.

Allan Nilsson hade lagt ut en bild från Tierp i dag på FB och där var det kritvitt med nysnö, det såg ut att vara omkring 4-5 cm. Och där blommade det för fullt på förra bilden han la ut, för några dagar sedan.

Det var minusgrader även den natt som var, med stjärnor och klar himmel.

I morse var det inte ett moln på himlen, men frost på marken och is på vattenpölarna, samt blåst.

Ja, det finns inte annat göra än att tåla sig tills värmen kommer, huvudsaken är väl att den kommer när det ska vara sommar.

Isen ser ut att ligga tryggt och säkert på sjön, lite vid stranden är öppet, ett par meter brett. Det finns inte tillstymmelse till rutten is eller drivis än så länge.

Jag är övrtygad om att sommaren kommer att kännas väldigt kort det här året om det inte vänder innan maj månad är slut, nästan halva har gått nu.

Just nu är det 4,4 plusgrader och lite blått här och där på himlen nu sedan kvällen är här, men bara lite än så länge. Blåsten håller i sig fortfarande.

Hoppsan! Nu snöar det för fullt igen!

Nyss var det en pressträff där de meddelade att reseförbudet till andra länder förlängs från 15 juni till 15 juli.

Det är bra, faran är nog inte över på länge än, är jag övertygad om. Det kommer nog bakslag tror jag där de öppnat upp nu.

Och i länder där de haft totalstängt och haft få smittade fall och nu släpper på karantänen, där tror jag att de bara skjutit smittan framåt, den kommer till hösten i stället.

I dag har jag haft sotaren här och han är inte rolig! Han lämnade en massa sot där han jobbat. Jag fick byta vatten fem gånger innan det var riktigt rent. Fy för sotaren, men han behövs ju!

När jag städade efter sotaren fick tankarna flyga fritt, man behöver inte så mycket invecklad hjärnverksamhet vid så´na göromål.

I dag tänkte jag på min mors konfirmation, som hon berättade om många gånger.

Det skulle rabblas katekesen och spalmverser i massor, utantill.

Det tyckte hon inte var så märkvärdigt, men den nyvunna friheten, det var den hon berättade om.

När de hade gått fram hos prästen, som de kallade det, då var man "gärv", detsamma som vuxen.

Mormor och morfar hade bestämt att då fick man gå på byn och hälsa på hos någon kompis på söndagen när man gjort klart de göromål man var satt att sköta, utan att fråga om lov.

Så kom då första söndagen och när mamma var klar bytte hon om till söndagskläder och gick ut genom dörren för att dra till byss.

Det var i det här huset som jag bor i. Hon tyckte, trots löftet att inte behöva fråga om lov, att det kändes lite fel ändå och smög sig därför längs väggen ute här på bron och sedan hoppade hon över broräcket så att ingen skulle se henne. Hon gick alltså inte på brostegen för då blev hon synlig genom fönstret för dem som var inne i köket.

Jag frågade, varför du gjorde så?

"Ja, vi var inte van att gå till byn utan att ha frågat om lov först", sa hon.

Ja, nog var det en annan tid minsann, man lydde sina föräldrar till punkt och pricka på den tiden, man hade respekt för sina föräldrar.

Mamma var född 1909 och konfimerades väl i 13-14 års ålder.

Man fick räkna sig som vuxen inom vissa områden, men tog sig inga extra friheter, inte ens om man hade rätt till det, enligt löfte.

Dagens namn är: Linnea och Linn, grattis till er som heter så!

Linnea Östlund, född i Bellvik, hon var dotter till Magnhild och Laur Östlund.

Hon skrev ett så fint brev till mig när hon läst Bellviksboken. Ett brev som jag naturligtvis har sparat och läser ibland nu också. Tack för brevet Linnea, som nu lämnat sin vandring på jorden!

Hon och hennes familj har bott i Äspnäs i Strömsunds kommun.

Ha en fortsatt bra onsdagskväll, vi ses!