Mannen på bilden är från Kalifornien. Han var hit för några somrar sedan, han var i Sverige för att söka sina rötter och dem hade han i Bellvik. Han hade inte en aning om att hans rötter i Bellvik var kartlagda i en bok om Bellvik. Han blev överlycklig när han fick syn på boken och högg efter sin plånbok direkt för att betala den. På den tiden bar man sina pengar i fickan, han hivade upp en ansenlig bunt sedlar som han plockade ur för boken. Numera är pengarna ett kort med koder.

Men fy som det blåser och från sydväst.

Och av någon anledning blir det inte vita vågor på sjön i det läget och det syns inte några stora vågor. Men blåser gör det och det blåser kallt. Hela förmiddan och större delen av eftermiddan har varit med en grå himmel. Nu är det lite glipor i molntäcket och solen skiner ibland.

Nu är klockan 18.00, det är 13 grader varmt i skuggan, men det känns inte särskilt varmt på grund av blåsten.

I dag har jag haft främmande från Hälsingland och jag gjorde våfflor. Sedan jag blev ensam har jag dammsugit på övervåningen och gjort midsommar där, något så när.

I morron ska jag midsommarstäda nedervåningen, jag tar det något enklare numera, förut trodde jag att jag var tvungen att flytta på varenda pryl. Det gör jag inte längre, Göte brukade påstå att jag städade i onödan, men det gjorde jag inte. Han hade turen att inte se något damm och det är nog rätt skönt att ha den förmågan.

Jag undrar i dag hur man är danad när man kan stänga in barn bakom stängsel och höra deras gråt och rop på sin mor och far, utan reaktion? Har man hjärtat på rätta stället då, eller har man något hjärta alls? Till och med hans äkta hälft tyckte att det var helt galet och gjorde ett uttalande emot handlandet i fråga.

Om du följer nyheterna, då vet du vad jag syftar på. Det är så grymt så orden finns inte, men ingenting från det hållet kan förvåna snart.

Dagens namn är: Linda, det har funnit en med namnet Emelinda i byn, som vi alla kallade för Linda. Men hon var inte så förtjust i varken det ena eller det andra namnet. Själv ville hon bli kallad Lindis och skrev sitt namn så.

Jag för min del tyckte att de första alternativen var vackra namn och sa det till hennes dotter och det höll hon med mig om.

Lindis var född 1902 i Bellvik och var bland annat byns postföreståndare så länge vi fick ha posten kvar i Bellvik. Hon blev tidigt änka och hade tre små barn när hon blev ensam. Fick således klara allt själv, hon hade kafé ett tag, samt var hon en mycket duktig sömmerska, allt för familjens försörjning.

En stark kvinna och som det fanns flera av i byn, men som inte blev särskilt uppmärksammade för sitt slit. Det hörde till ordningen på den tiden och några bidrag hade de inte hjälp av, de fick dra sitt lass själva utan klagan, och gjorde det med den äran.

Ha en fortsatt bra onsdagkväll, vi ses!