Ja, det är inte länge till det ser ut så här igen, tiden tickar på och snart är vi där.

I dag har solen lyst med sin frånvaro helt och hållet. 

Det var omkring 8-9 minusgrader i morse, under dagen har det varit 2-3 minusgrader.  

En del skillnad på igår morse när det var drygt 28 grader kallt, det är verkligen hit och dit med vädret.

Det har gått några snöskurar under dagen men av det märks inget nu, med andra ord, det syns inte på marken.

Just nu är det 2 minusgrader och himlen är ganska jämngrå hela vägen.

Jag gjorde våfflor till elvakaffet i dag, men några fikagäster såg jag inte till. Men nu är det så bra med våffelsmet att jag gräddar bara de som går åt, sedan drar jag en gladpack över skålen med smeten och ställer in den i kylskåpet.

Jag kan alltså fortsätta på den smeten i morron också och nästa dag också ifall det behövs.

Mina tankar flyger och far hit och dit när jag går här för mig själv.

I dag kom jag att tänka på en pojke i byn som var dräng hos en bonde en sommar. Han kanske var omkring 13-14 år och skulle vara behjälplig i det mesta. På den tiden räknades barn som vuxna när de gått hos prästen och läst, konfirmerats. Det var inga sötebrödsdagar för drängar och pigor på den tiden och hamnade de dessutom hos en grym bonde så gjorde det inte saken bättre.

Den här drängen fick så mycket stryk av sin husbonde en dag att han drog iväg till en lada i skogen i närheten och där låg han gömd en vecka. Han vågade inte heller gå hem till sina föräldrar, de skulle nog inte förstå honom. Dessutom var bonden i fråga släkt med pojkens mor.

Grannflickan i gården bredvid fick reda på att han gömt sig i ladan, hon smög sig dit med mat och såg till honom under veckan tills han kunde visa sig igen.

Ja, allt var inte bättre förr, det fanns många grymma husbönder och även snåla husmödrar som inte unnade sina pigor och drängar mat, de krävde att de skulle arbeta hårt men inte hade de mycket för det.

Det var många som berättade för mig när jag jobbade med Bellviksboken, om hur hårt det kunde vara. Jag har berättat den här historien i boken, men naturligtvis anonymt.

Det var de som ringde åt mig efter att de läst i boken och känt igen sig, som tyckte att jag skulle skrivit vem det var med namn så att det kommit i dagen.

Jag förstår deras bitterhet efter allt slit de haft och ändå bli så felbehandlad. Jag förklarade att det kunde jag inte ställa upp på, det fanns ju släkter kvar ur familjen och jag ville naturligtvis inte utlämna något sånt till allmänt beskådande med namn i boken, det hade ingen mått bättre av.

Dagens namn är: Pia, jag säger grattis på namnsdagen till Pia!

Ha en fortsatt trevlig fredagkväll med mys, vi ses!