Du frågade efter bilder från norra Bellvik Bo Nilsson, jag förmodar att du känner igen det här huset från norra Bellvik, eller hur? Numera säger vi "väst i byn" i stället för norra Bellvik.

Klar himmel under natten och klar morron med månsken och stjärnor.

Månen var orangeröd när den klev över bergkammen i går kväll- supermåne, sååå grann.

Det var över 28 grader kallt på morron hos mig.

Det har ändrats sig eftersom under dagen och blivit mindre kallt.

Just nu är det 13 minusgrader och himlen klarnar mer och mer, molnen är guldiga på grund av solen nedgång.

Min farmor dog hösten 1958, som jag ser det i någorlunda modern tid. Men ändå fanns hon kvar i den gamla folktron om vittror. 

Lite konstigt kan jag tycka eftersom hon var öppen, utåriktad och nyfiken på sin omvärld och de händelser som var aktuella i den "nya" tiden. Jag har många gånger tyckt att det var synd att hon inte hann uppleva TV:n, det skulle hon verkligen uppskattat, att få komma ut i världen via den. Året efter hennes bortgång köpte farfar en TV, men då var det för sent.

I slutet på 1940- talet eller om det var var början på 1950- talet, när korna kom hem från skogen på kvällen saknades en av dem.

Farmor som kände Bellviksskogen utan och innan tog det som sin uppgift att dra till skogs för att leta reda på kon.

Efter ett 2-3 timmar kom hon hem men utan den saknade kon.

Hon berättade då för oss att hon stött på en vitterko i stället, som var exakt lika den hon var ute och letade efter.

"Jag stod och tittade på `a Svarne på ene sia av ett myrrå, jag gick fram och skulle ta henne i örat leda henne med mig hem". Men då försvann kon , sa hon.

Vi skrattade åt hennes berättelse, vi trodde inte på den. Då blev hon riktigt irriterad på oss, hon var helt övertygad om att det var en vitterko. 

Vi sa åt henne att hon nog var för trött och såg en hägring. Inte blev hon mindre retad på oss över det påståendet och sa, att nog visste hon vad hon gjorde. Och i den övertygelsen levde hon nog till sin sista dag, att det var hon som hade rätt och vi som var ute och "cyklade".

Kon kom hem själv senare på kvällen, det var svamptid och då gjordes många kringelkrokar av dem.

Vad det skulle vara roligt, tänker jag många gånger, om jag kunde trycka på en knapp och sedan fanns de bara här och jag kunde ställa frågor till dem gått ur tiden för ett antal år sedan, det som jag inte hade vett att göra då när de fanns kvar, inte så mycket som jag borde i alla fall.

Dagens namn är: Hilding och jag säger grattis till er som bär det namnet!

Ha en fortsatt bra torsdagkväll, vi ses!