Tråkväder i dag också...

Det är andra gången jag skriver här idag, fredagstexten blev en dag försenad, så går det är inte haspeln är på. Men inte mitt fel!

Det har varit grå himmel och snöskurar idag också, snöskurarna på morron och förmiddag, sedan uppehåll.

Just nu är det grå himmel och 5,3 plusgrader. 

Tycker du att jag är tjatig, men det är inte jag som bestämmer vädret?!

I dag har jag också haft främmande, en liten go`kille och hans föräldrar.

Edvin, mamma Lovisa och pappa Alfons.

Jag fick för mig att de skulle komma och hälsa på i helgen, var det mitt sjätte sinne igen?

Strax efter klockan elva hörde jag röster i hallen, gick dit och möttes av ett litet fint leende av lille Edvin, lite nyvaken efter en sovstund i bilen på väg hit.

Men det var inte länge som han var nyvaken, utan vaken till 100%. 

Vilken fart det var på honom nu, han kröp fram snabbt som blixten, kunde sitta själv nu och drog sig upp och gick längs soffan.

Han höll verkligen sin mor och far med jobb, de fick passa honom varje minut, han var verkligen på upptäcktsfärd heeela tiden och glad som en solstråle.

Och hos mig är det verkligen inte anpassat för barn på upptäcksfärd, allt är lätt att komma åt om man vill.

Hit har jag varit förut också, tänker Edvin när han tittar sig omkring.

Va gör du gammelfarmor, gör du fika åt mig?

Dagens namn är: Engelbrekt, grattis till er som heter så!

Ha en fin fortsättning på lördagens kväll, vi ses!

Oj då, redan dags att åka hem!

Titta va fina vita skor jag fått av mamma och pappa!

Men när jag ska ut och prova dem när det är snöfritt, då lovar jag dig mamma, då blir de inte vita så länge!!!    

Hej då, nu åker vi hem, säger Edvin.

Och hej från mig också!      

(Webbsidan har legat nere sedan igårkväll tills idag lördag, strax före klockan ett, då kom den tillbaka.) 

Men nu kan vi det här vädret både utan och innan, dags att byta till lite soligare och roligare!

Vädret igår var lika grått och tråkigt som många dagar innan, med många snöskurar, Men tack vare plusgrader så försvinner det av sig själv, det behövs ingen snöspade, tack och lov.

Maria var här igår, hon kom redan kvart i elva och åkte hem strax efter klockan fem. Hon hade med sig en massa ingredienser för att laga middag som vi tillsammans skulle äta när det blev dags, både varmrätt och efterrätt.

Verkligen uppskattat från min sida som har de flesta dagarna för mig själv. 

En annan sak, maten smakar mycket bättre när jag har sällskap.

Det var så gott och så trevligt Maria, trots att jag ibland fick torka tårarna som flödade när vi pratade om din mor, som var min syster, som lämnade oss alla alldeles för tidigt. När Maria spelade upp låten på sin mobil som Matti gjort några dagar efter att Anna Greta lämnat dem, då brast det ordentligt. Där han beskrivit sina känslor av att mista en kär moder, endast 49 år,   det var hjärtskärande.

Tusen tack Maria för dagen igår!

Nog nu, för länge sedan!

Igår var det 38 år sedan vi flyttade tillbaka till Bellvik, på Näset som var min födelseplats i "ysterkammarn", bredvid mitt nuvarande sovrum.

Här nere lekte jag och mådde som allra bäst tills jag var sju år, då flyttade vi till min fars hemgård väst i byn.

När jag flyttade tillbaka från Hoting för 38 år sedan, då kände jag mig riktigt hemma, på riktigt. Här har jag bott de flesta åren av mitt liv, alltså 45 år och här har jag trivts allra bäst! Där man först sett dagens ljus och lekt som barn, där finns hjärtat för alltid, det är min övertygade tro!

Fredagens namn var: Teresia och Terese, grattis till er som bär de namnen!

Namnet Teresia har förkommit i Bellvik. 

Nämligen Teresia Wiklund, född 1904 i Bellvik, dotter till Lars Johan Wiklund, född 1854 i Bellvik och hustrun Ida Dorotea, född Enoksdotter, 1871 i Granliden.

Teresia begav sig till Stockholm i unga år, som så många andra från Bellvik. Hon gifte sig där och fick en son och en dotter, där blev hon kvar resten av sitt liv.

Jag har nog aldrig sett Teresia om än hon var till Bellvik och hälsade på sina föräldrar under åren.

Vi ses igen ikväll lördag, här på plats, ha det så bra!

Mitt hopp står nu till en alldeles lysande soluppgång!

Hej då!