Några dagar in i maj månad 2015, såg det ut så här med delvis öppen sjö vid stranden. Därifrån är vi långt den här våren, nu är det bara lite fulfärgad sjö och länge tills det är öppet vatten.  

Näe, va trist väder det varit i dag! "Kallsnåa" och helgrått på himlen. Under natten var det minusgrader igen och åtminstone vid tolvtiden i gårkväll var det månsken.

När morgonen inföll då var det moln över hela himlen och det har då inte lockat mig utom väggen i dag, bara litegrann.

Nu är det eftermiddag och det har glesnat lite bland molnen och solen försöker komma fram, men det lyckas inget vidare. Det är 8,2 plusgrader och trädkronorna ruskar på sig lite, det känns inte särskilt vårvarmt i luften.

Jag har roat mig med att fylla en stor sopsäck under dagen och fått en massa klädgalgar över. Det var härligt! Jag önskar att jag hade en stor sopcontainer på gården, det är så mycket som jag klarar mig utan numera och som jag tror att andra inte är så intresserad av.

I går röjde jag bland papper, men där finns mycket mera att göra. Dem bränner jag i vedspisen och då vill jag inte vräka på allt på en gång.

Ja, jag kan inte hålla mig från att kommentera såpan i Sv Akademien i dag heller. Igår hörde jag på radion att "kulturprofilen" inte hade kunnat låta bli att tafsa kronprinsessan på baken i något sammanhang. Och det hade Horace Engdal, hans före detta fru och kungen själv blivit vittne till. Kungen hade pratat med Horace om tilltaget och sagt till honom om, att Viktoria skulle slippa att träffa kulturprofilen ensam i något sammanhang därefter.

Ja, är det inte så att man måste småle åt "såpans huvudaktör", som i en intervju i radion i veckan bedyrade att han aldrig sett personen i fråga göra något som var fel åt det hållet. Han sa dessutom att, "är det inte så att kvinnor gillar att bli uppvaktade"? Ojojoj...

Obs, inte ordagrant citerat, för jag minns inte ordagrant, men samma betydelse har ändå mina ord här som hans.

Och nu är det bara tio kvar i Svenska Akademien, Det påminner mig om en barnvisa som var aktuell när jag var barn som hette: "Tio små negerpojkar", där försvann de en efter en tills inga var kvar. Svenska Akademien är på god väg också.

Dagens namn är: Valborg, i Stenbacka fanns en med det namnet, hon hette Valborg Kristina, född 1914, vad jag hört så kallades hon Valborg. 

Eftersom Bellvik och Stenbacka hade en hel del gemensamt under åren så skrev jag ner i Bellviksboken i ett särskilt avsnitt, det som kom fram under forskningen om Bellvik. Det ju blev ingen fullvärdig och djupare forskning eftersom det var endast det som kom i min väg under Bellviksbokens tillkomst. Det var så att folket i Stenbacka handlade sina varor i Bellvik, hämtade sin post där och barnen gick i Bellviks skola innan det fanns landsväg till Dorotea.

Ha en fortsatt bra första maj, vi ses!