Den här rönnen har många år på sin "nacke", men bar jättemycket bär på sina grenar i höst. Ganska risig och ful nu men orkar bära "frukt" ändå.

Fredagkväll igen, veckan går fort, alltför fort.

Det har varit lätt snöfall hela dagen, men som inte ökat snödjupet nämnvärt, tack och lov. Lite vitare har jag inget emot, men bävar för när det vräker ner flera dm, som det kan göra framöver. Det längtar jag inte efter.

Det var 6,5 minusgrader som mest i morse och grå himmel hela dagen

Just nu är det 6,8 grader kallt och nu har det hunnit bli kolsvart mörker. Snöfallet pågår fortfarande.

I dag fick jag sällskap av Ingrid till elvakaffet, efter det har jag försökt göra lite nytta, som jag försöker varje dag, sitter inte och rullar tummarna, det skulle bli trist.

I morron är det 30 år sedan Berlinmuren föll och det blev fritt fram för östtyskarna att passera gränsen utan att riskera sina liv.

Jag minns så väl när man fick se det på TV:n, vilket lyckorus för folket som äntligen kände sig fria från detta gissel som muren inneburit. De jublade och grät glädjetårar, det var nästan som att de inte trodde det var sant.

Och vi var väl många som då trodde och hoppades att detta skulle vara en slutpunkt för ytterligare krig och murar i Europa.

Vi hade ju i färskt minne vad som hänt mellan 1939 och 1945  och som slutligen resulterade i att muren byggdes.

Men tyvärr, tyvärr, nu byggs det murar igen och det sätts upp taggtrådsstängsel i Europa och i USA. Och det bildas partier i många länder med ungefär samma tankar och agenda som  dåtidens nazister. Hemska tanke!

Och dessvärre hör vi och läser samma argument som hördes på 1930- talet och som ledde till det andra världskriget, med mängder av människor som dödades i krig och i gaskamrar.

Jag var ett litet barn då men minns fortfarande de vuxnas skräck i ögonen när de lyssnade till en skränig, brusande radios nyheter om kriget. De var ju skräckslagna för att samma öde skulle drabba Sverige som Norge och andra grannländer.

Som tur var klarade vi oss från att bli indragna i kriget så, men kände av det ändå genom ransoneringar och att männen fick vakta gränserna mot Finland och Norge, bland annat.

Jag ryser inifrån och ut i hela kroppen när jag läser och hör argument från dem som hyllar Hitler och som svänger sig med samma argument som det hela började med på 1930- talet. 

Och att vi har ett parti i riksdagen idag som började som nazister, men som idag försöker skaka av sig det, för att vinna ytterligare väljare.

Väljare som tror att det ska "röras om i grytan", för det kan vara nyttigt.

Det finns hur mycket historia som helst att läsa om hur det hela började och fortsättningen som borde förskräcka varenda levande människa i dag.

Huvva, huvva, måtte de inte få makten som det en gång skett i världshistorien, då trodde folket också att det skulle bli så bra.

Resultatet var sådant att man trodde att det aldrig skulle behöva hända igen.

Men den oro runt om i världen nu med nationalister och högerkrafter och framför allt deras hat, gör att det känns verkligen osäkert vad som kommer att ske.

Dagens namn är: Teodor och Teodora, grattis till er som heter så.

Teodor, det får mig att tänka på n´ Dôrre, brunnsgrävare från Avaträsk, som var på Näset och grävde brunnen där jag stod öga mot öga med döden första gången i mitt liv, fem år.

Det var under kriget och jag minns hur han satt i det här köket där jag sitter nu och läste om kriget och pratade med morfar om det.

På riktigt hette han Teodor...

Ha en fin fortsättning på fredagens kväll, vi ses!