Gravprydnaderna har Ingrid varit snäll och tillverkat och jag tycker att hon lyckets riktigt bra. Tack för hjälpen Ingrid!

Hej igen!

Det var en mycket vacker gryning i morse. Men snart var himlen grå och den spegelblanka sjön fick en krusning på ytan som har bestått hela dagen.

Vid elvatiden var det lite snö i luften, men bara i luften och det slutade tvärt.

Det var 3 minusgrader på morron som gick över i plusgrader ganska tidigt.

Just nu är det 0,9 minusgrader, vintern dröjer.  Himlen verkar vara tät med moln och det är kolmörkt ute.

År 1958 dog vår farmor på Alla helgons dag, hon dog hemma i sin säng med de närmaste omkring sig, som skötte om henne i två veckor innan hon slutade sin jordiska vandring.

Hon var nog den sista i byn som blev "utsjungen" i sitt hem. 

Det var ju vanligt förr att man skulle sjunga ut den som dött hemma, innan de fördes till Dorotea tills begravningen skedde i kyrkan.

Jag minns bara en utomstående när vi sjöng omkring farmors kista och det var Rut Wallin, som råkade vara hemma från Stockholm just då.

Det kunde vara flera men jag kommer bara ihåg henne, vi var ju många närstående och jag hade väl kanske inte riktigt koll den dagen.

Är det någon som tycker att det här var ett tråkigt inlägg?

Ja, men det är så livet ser ut, vi föds och vi dör. Och den som kommit till världen kommer inte undan döden. Det kan vara olika långt liv vi får, men annars är det rättvist - ingen kommer undan.

Nu till dagen i dag, som har bestått av bara mig på Näset.

Förutom i Knackaitorpet där Anders haft åtminsone en som jobbat i dag, på förmiddan i alla fall.

Jag gjorde "glöhyppen" på morron och kom då att tänka på när jag fick hänga med mamma när jag var liten, det var innan mina syskon kommit till världen. Efter det fick jag vara hemma och "syt".

Ibland var det cykeln som var fortskaffningsmedlet och jag satt på pakethållaren. Vintertid på sparken och var det kallt, inlindad i en filt för att inte frysa.

Jämt så sjöng mamma på de här turerna och den sång som fastnade riktigt med text och melodi, det var "Månen vandrar på fästet blå".

Det var nog min första bekantskap med månen, som jag sedan jag var barn har haft ett väldigt gott förhållande till.

Men det jag började tänka på när jag rörde ihop smeten till "glöhyppen", det var de kakor de bjöd på, tanterna som vi hälsade på under de här utfykterna.

Två av dem som jag tyckte hade extra goda kakor, var Alma Engqvist i Nybäcken och Anna Rönnberg i Bellvik.

En gång hos Alma frågade mamma efter receptet på en kaksort som hon tyckte var extra goda.

Då svarade Alma, att hon använde aldrig några recept när hon bakade.

Hon tog allt på en höft och hade gjort dem så många gånger att det satt i nyporna.

Ja, så var det med den tidens tanter, de krånglade inte till något i onödan, det blev bra ändå.

I morron ska Gunnel och jag fara på kyrkogården och pryda gravarna, hoppas det är bra väder. För det mesta brukar det vara ishalka denna helg både på vägarna och ibland på kyrkogården har det varit glashalt att gå.

Dagens namn är: Inget namn i almanackan idag, det står bara Allhelgonadagen.

Så idag firar vi alla helgon- som gått ur tiden...

Ha en fin fredagkväll, vi ses och hej då!