oskmar

Alla inlägg den 5 november 2019

Av Elsa Mårtenzon - Tisdag 5 nov 17:27

 

Tim, den allra yngste tunnbrödsbagaren i släkten. Hoppas att han fortsätter...

 

 

 

Kväll igen efter en kall och solig dag. Som mest hade jag drygt 14 grader kallt i morse. Det var dimmigt till att börja med, men klarnade och det har varit solsken  under dagen

Mycket rimfrost har bildats i träden under natten och dagen, det har varit så grant när solen belyst frosten, som ett skimmer omkring trädkronorna.

Just nu är det drygt 15,5 grader kallt och himlen ståtar med blinkande stjärnor.

 

Det var en jobbig is att skrapa från bilrutorna i morse, jag startade bilen innan jag skulle i väg, men det hade inte tagit mycket, jag fick göra lite titthål till att börja med och sedan hoppas på att värmen i bilen skulle göra resten. Det blev så varmt att till och med jag tyckte att det blev väl mycket, men det ville inte tina riktigt snabbt på rutorna ändå. Det var nog för många lager antagligen efter flera dygns frost, dimma och iskallt.

 

Men så härligt det var att komma hem och jag måste erkänna, att när jag kommer hem så säger jag högt för mig själv - härligt att vara hemma igen! Hem ljuva hem!

Vilken tur jag har som trivs bäst hemma, eftersom det är där jag är som allra mest.

 

I mars 1999 var jag i Hoting på Valågården på en "Berättarkväll", tror jag att de kallade den.

Där var bland annat Märit Bolin från Tåsjö och berättade vitterhistorier: 

"1946 hade á Selma åt´n Per Olofsson när att hon mjölkat klart i "boern", hörde hon en massa hästskällor runt fäbovallen.

De väntade ut och förut och trodde att de till slut skulle få se hästarna, men det bara slutade tvärt utan att de såg några hästar.

Det kunde vara vitterhästar säger Märet, för på den tiden hade de slutat att ha hästar på skogen."

 

En annan vitterhistoria som hon berättade löd så här:

"Våra getter hade försvunnit från fäboden och var borta 3 - 4 veckor.

Märet hörde getskällan när hon går mot "boern" på kvällen, hon gick och gick efter skälljudet men ser inga getter och ljudet försvinner bara längre bort hur hon än ökade stegen.

Då går Märet tillbaka till byn och hämtar sin bror som hjälp. 

När de kommer tillbaka till fäboden så står getterna där."

 

Märet var fundersam om det var vitterskällor hon hört först?

"Men det var nog våra getter, säger hon till slut med ett lurigt leende på läpparna.

Hon kanske hade börjat misstänka, att vittror det var nog inte så troligt ändå, att det fanns vittror. Tiden hade gått framåt och man började tvivla mer och mer på såna väsen.

De här två historierna skrev jag ner för att minnas, de andras historier gjorde jag inga anteckningar om.

 

Men jag minns att det var någon i gänget som berättade att, att när Leonard Hagström hade dött och det skulle vara begravning så vägrade hästarna att dra liket till kyrkan.

Bedömningen då var, att han hade så mycket på sitt samvete att hin håle satte sig på tvären, han skulle inte till kyrkan.

Ja, tro´t den som vill, de var nog ganska fantasifull på den tiden.

 

Dagens namn är: Eugen och Eugenia, grattis till er som heter så!

Det är nog inte många som bär de namnen numera tror jag.

 

Ha en fortsatt bra tisdagkväll, vi ses och hej då!

 

 

ANNONS
Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ oskmar med Blogkeen
Följ oskmar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se