Klockan sju i morse, ser lovande ut.

Första dagen på oktober hösten 2023 och det har blåst en kall nordanvind, burr!

Sjön har lugnat ner sig något nu men vinden kommer fortsättningvis fortfarande från norr.

Det har varit rätt mycket sol, men inte har jag känt nån värme från den, jag tände eld i spisen och det blev så varmt och skönt.

I dag skulle det nog gått att klippa gräs som har väntat länge nu och blivit lååångt. Men isåfall skulle jag behövt skoteroveroll och kängor på fötterna, så frusen som jag är, gräset står kvar.

Just nu är det 4 grader varmt. Vinden kommer från norr och är nu ytterst svag, tack och lov. Himlen är helt blank, fri från moln alltså, det blir nog frost under natten om det fortsätter så här.

Nu får vi se framemot Birgittadagen nästa lördag, det som kallas Brittsommar, om den bjuder på höstens sista sol och värme, det brukar faktiskt inträffa då och då under åren.

Klockan tio minuter över sex, fullmåne!

Jag har inte upplevt några stora omvälvande händelser i dag heller, men sånt händer så mycket av runt om i hela världen, så jag är glad att det är händelsefattigt där jag lever och bor.

Fast lite roligt kunde ju få hända här också, om det är roligt alltså.

Vid ett-tiden en orolig sjö.

Men jag har ganska roligt ändå i min ensamhet. Idag började jag att tänka på de kvinnor som brukade hälsa på min mormor från byn.

Bland andra Albertina Östlund, en av de närmsta grannarna, henne minns jag som en stor och bastant kvinna, men det är klart jag var ju liten själv och upplevde henne därför stor. Jag minns också att hon var väldigt pratsam och kunde kliva upp från köksbordet och gå till dörren och vara på väg hem, men stod hur länge som helst vid dörren och pratade vidare.

En annan som brukade hälsa på mormor var min farmor, hon kom rätt ofta för hon brukade köpa getost och getmese, farmor hade inga egna getter i sin ladugård, därför köpte hon den av mormor. Hon var också duktig på att prata och framför allt tyckte jag att hon var så snäll. För när hon betalade mormor för det hon handlat så tömde hon sin börs på ettöringar, tvåöringar, femöringar och en och annan tioöring i min lilla hand. Och jag kände mig så rik när jag stoppade slantarna i sparbössan.

De här tre kvinnorna var duktiga väverskor och delade vävmönster med varandra och pratade om och kollade varandras vävar. Jag har ett fälltäcke nere i museet som mormor vävt som är så vackert, samt garnmattor i fint rutmönster som hon vävt i långa längder, även draperier i fina krångliga mönster. Hon vävde även lakansväv och kökshandukar som jag har kvar, använder det inte men spar som fina minnen av hennes flitiga händer.

Det här tidningsurklippet hittade jag bland Enars papper när vi flyttat hit och jag instämmer till fullo med texten!

Dagens namn är: Ragnar och Ragna, grattis till er!

Ragnar har förekommit i Bellvik nämligen Helga och August Karlssons äldste son Ragnar Karlsson, född 1917 i Bellvik, dog redan som 20 åring, orsak okänd för mig.

Ha en fortsatt bra söndagkväll, vi ses!

Solen på väg dra sig från mitt synfält för den här dagen!

Hej då!