Så här såg det ut klockan sju i morse, inte såå illa!

Det var omkring 2 grader kallt i morse, ingen ny snö under natten men frost på bilrutorna, nu börjar det också.

Det var i det närmaste klar himmel och fin soluppgång.

Mitt på dagen kom molnen som skymde solen, men var till glädje för mig och det jobb jag bestämt mig för i dag om vädret passade.

Just nu är det 2,7 plusgrader, vinden kommer från norr och är måttlig, himlen är heltäckt med moln.

Det blev solsken fram till tolvtiden.

Ett nytt krig är i gång, får de aldrig nog av den sortens händelser? Om de kunde sätta sig ner vid ett förhandlingsbord och försöka komma sams den vägen istället.

Det här mellan Israel och Palestina har pågått i 75 år nu och de har inte förmågan att klara ut det med ord och enande varandra emellan. Att hela tiden ockupera mera mark gör inte saken bättre, det verkar som att striderna om land och mark dem emellan aldrig får en lösning.

De tycker tydligen att det är bättre att förgöra varandra med vapen. Usch och fy!

Nu har jag bara ett fönster kvar på nedervåningen!

Men det har inte varit lätt, det är min envishet som driver mig och min avsky för fågel- och flugskit. Det vill jag sååå ogärna sitta och titta på i vinter.

Men numera är det så jag nästan tycker att jag får vara mer eller mindre akrobat för att klara det, det är så jag upplever det nu för tiden.

Det som förut var lätt som en plätt känns i dag som att bestiga Himalaja.

Med ben som kokt spagetti och en vänsterfot som inte riktigt vet vart den kliver numera, känns Himalaja ouppnåelig. Men med envishet går det och vilken utsikt det är ifrån den toppen sen!

Inte är de så lätt att bråttas med, men det här är ett av köksfönstren, som var lättast att fånga med kameran.

Benens styrka hör till min tröttnande benmärg, beroende på cancern i den.

Vänsterfoten det är sviter efter en bortopererad hjärntumör för 17 år sedan.

Men vilken tur jag har som klarar mig så bra ändå, det är flera år sedan som min läkare i Umeå frågade mig om jag hade hemhjälp. Hemhjälp, vad är det?

Jag tackar forskare och läkare för att jag fortfarande kan putsa mina fönster!

Och så för att jag är så "bäg" som jag är, det har jag ärvt efter min mor.

Tack för den mamma!

Dagens namn är: Nils, grattis till som bär det namnet!

Det namnet har förekommit i Bellvik och då tar jag bara med dem som inte haft det i dubbelnamn.

Nils Rönnberg, född 1891 i Nybäcken, han var son till Elias Anton och Margareta Erika Rönnberg. Föräldrarna flyttade från Nybäcken till Bellvik 1901, enlig Dorotea församlingsbok.

Nils Fabian, kallades Nicke, gifte sig med Anna Ottilia Petrusson från Korsele.

Ha en fin avslutning på helgen och söndagkvällen, vi ses!

Det här har jag kvar till i morron, om vädret tillåter. Framför står en soffa som jag måste flytta, lika tung som Wasaskeppet.

(Visst är jag duktig på att överdriva?)

Hej då!