Inte dagens bild för i dag har jag inte varit ut alls...

I dag har det varit en dag med dålig sikt. Det har varit mjölkvitt omkring mig denna dag. Under natten hade det regnat, inte några mängder, men det syntes på bilen i alla fall den var full med regndroppar när jag vaknade i morse. Under dagen har det varit duggregn och det doftar fuktig vår ute.

Just nu är det 8,5 plusgrader och över sjön svävar ett fält av dimma, i luften svävar ett svagt duggregn.

Och jag har putsat första fönstret, det största i köket under dagen. Men det blev bara ett och gardinbyte där. För sen i vändningarna numera, det var annan fart på käringa förut.

Det var perfekt väder för just den sysslan i dag.

Under den tiden hann jag lyssna på några programpunkter på Radions P1, bland annat kulturtimmen. Där berättades om två nyutkomna böcker som handlade om Andra Världskriget. 

Programledaren undrade om inte allt skrivits om just det ämnet vid det här laget? 

Det tyckte inte författarna och det här handlade om Sverige, Norge, Finland och Danmark, våra nordiska grannländer och deras syn på att Sverige klarat sig undan att delta i kriget medan de andra tre länderna blev indragna, o s v.

Medan jag stod i fönstret och lyssnade på detta, kom jag ihåg när mormor hängde upp stora grå filtar för just det här fönstret.

Då hade det gått ut order om mörkläggning för att inte "tysken" skulle se gårdarna när de flög över här på kvällar och nätter.

Ja, det kunde inte vara så svårt att mörklägga sitt hus vid den tiden för det var inte mycket bevänt med lyset då för tiden. Och i varje hus var det ju bara köket som användes i vaket tillstånd, de övriga rummen var ju alltid mörklagda. Och då under kriget hade de inte annat än en fotogenlampa, som lyste uruselt om man jämför med det ljus vi omger oss med idag och det lyser i alla fönster.

Tillbaka till mormors upphängning av filtarna. Jag kunde inte vara mer än 3-4 år när det hände och ändå minns jag det så tydligt, och varför det gjordes.

Jag kan aldrig minnas att det var någon som berättade något för mig om kriget, utan jag snappade upp det som de vuxna pratade om och minns allvaret i rösten när det gällde ämnet kriget.

Jag minns också stegen mormor stod på när hon fäste filtarna runt fönstret, den stegen har jag hittat på ladugårdsvinden sedan vi flyttade hit. Den är av trä och en sån som man fäller ut och den är blåmålad. Den användes säkert alltid när de skulle nå saker och ting inomhus, det är högt i tak i det här huset, med fönster ända upp till taket. Men det är bara den gången som jag såg den användas!

Var det för att det var ett speciellt tillfälle, allvarsamt, som jag minns just den gången?

Inte är det väl konstigt att jag ytterst sällan tycker att det är långsamt att vara själv, nästan för jämnan. Jag har ju sååå mycket att tänka på och minnas, som var och är spännande.

Jag säger som Michael: Det är synd att man ska grävas ner en dag, från alla minnen!" 

Dagens namn är: Esbjörn och Styrbjörn, grattis till er som heter så!

Ha en fortsatt bra måndagkväll, vi ses!