Nej, det är inte skogsbrand, det är solens nergång som står för färgerna, i gårkväll. Jag fick ingen bra bild, jag hade för mycket i vägen, klockan var halv tolv på kvällen och jag var för lat för att gå upp på Näsudden och fota, då hade jag fått en bra bild. Jag tror inte jag sett en sån färgstark himmel, inte på länge i alla fall...

Ingen varm och solig pingstafton har vi haft. solen har varit helt osynlig hela dagen och det har varit nordliga vindar som inte varit sköna, tvärtom.

Men det har inte snöat här i alla fall som på många andra ställen. Jag har sett vita skurar längre bort bland bergen men vi har klarat oss här. Några droppar regn har det kommit ett par gånger, men då handlar det om bara några droppar.

Just nu är det 5 grader varmt, blåsten fortsätter att skaka om trädkronorna och förflyttar vattenytan på sjön från norr mot sydost.

Eftersom jag såg igår att jag hade ett paket jäst hemma och vädret var som det var, inte det bästa, så bestämde jag mig för att testa en sak.

Jag såg på nätet ett tips på hur man skulle få fyllningen i kanelbullar att stanna kvar i bullen under gräddning.

Tipset var att blanda majsstärkelse i fyllningen, Jag var naiv nog och trodde på det och var nyfiken och provade.

Men det tipset var inte förenligt med sanningen. För var hamnade fyllingen?

Jo, på bakplåtspapperet, som vanligt!

Men nu är det gjort och det är bara att äta upp dem och vara nöjd.

Göte brukade säga när jag skulle testa något nytt recept och var missnöjd:

"Gör som du ha gjort så slipp du kvir, det har inte varit något fel på det du gjort tidigare!"

Jaha, så var det med det!

Tur att jag gjorde bara två plåtar med "testbullar" och gjorde längder för att göra skorpor av resten deg.

Då kom jag ihåg när Michael och Malin var här en helg och jag hade gjort skorpor. Malin var kanske 9 år och Michael tre år yngre.

Jag satte fram "sommarsaft, bullar och skorpor när de kom in från sina lekar ute. Michael doppade skorpa på skorpa och sa:

"Men kan du ge mamma receptet på de här skorporna!"

Men de hade inte tid att vänta på mammas bak utan en dag när de var ensam hemma gjorde de slag i saken och letade fram ett recept på skorpor, det var säkert sockerskorpor vad jag förstår.

Men, i receptet stod det två teskedar Rumford. Och det hade de aldrig hört talas om. De gissade på att det var kakao och provade med det. Malin ringde sedan och frågade vad de gjort för fel för de blev platta och jättehårda och jag gissade på att de glömt bakpulvret. Nej men det hade inte stått något om bakpulver, men Rumford och de visste inte vad det var så de hade gissat på kakao. Och där var ju felet! 

De har nog inte bakat skorpor sedan dess.

Så kan det gå och receptbokan de hittat var nog en reklambok från Rumford.

I dag är det 112 år sedan min mor föddes, i huset där jag nu har museet.

Om jag kunde skulle jag gå 112 år bakåt i tiden och gå dit och knacka på och ställa en massa frågor till mormor och morfar. Mamma var deras fjärde barn, de hade redan Algot, Enar och Hilde.

Mamma berättade en del om sin barndom för mig när hon hälsade på under helgerna sedan vi flyttat hit, så lite vet jag, det var ju det momor berättat för henne. Bland annat att de fått börja med små medel, de hade inte ens ett köksbord hade mormor sagt, utan de hade tagit en stor fläsklåda som hon lagt ett lakan över.

Det förstår jag mycket väl att när de gifte sig 1906 kunde de nog inte bege sig till en möbelaffär och inhandla möbler.

Men när mamma föddes tre år senare hade de kanske förkovrat sig något och snickrat sig ett köksbord.

Ja, all vår början har inte sett likadan ut, den saken är klar och det är med stor respekt och tacksamhet jag tänker tillbaka på deras strävan.

Dagens namn är: Hemming och Henning, grattis till er som heter så!

Ha en bra lördagkväll, vi ses och Hej då!