Inte en gnutta snö kvar på träden ikväll...

Det här har varit en dag med omväxling när det gäller vädret, man skulle kunna tro att vi hoppat över mars och gått direkt på aprilvädret.

Jag som trodde att det skulle bli en dag med övervägande solsken fick bita i det sura äpplet och inse att min tro på YR och min fromma önskan om en solskensdag fick gå i stöpet.

Där fick jag!

Det har gått snöskurar innehållande så stora flingor att man fick ducka för dem när man var ute. Och jag borde haft vindrutetorkare på glasögonen.

En stund efter snöskurarna har solen tittat fram, men min upplevelse är att solskensstunderna har varit kortare och färre.

Det har varit plusgrader hela dagen och det har fallit ungefär 3 cm snö, inte mycket men det har väl plattats till en del genom plusgraderna.

Efter den här dagen finns det ingen snö på träden igen, på grund av tövädret och en del blåst.

Just nu är det 1,5 minusgrader och molnen har rensats undan, nästan allt. 

Då hoppas jag väl på en solig måndag då!

För första gången på ett par månader har jag tagit mig in i vedboden i dag. Anders var där med en traktor i morse och kunde med den få bort isberget som låg framför dörren.

Jag måste flina åt mig själv som var dit med en spade igår och inbillade mig att jag med den skulle kunna göra något åt det hela. Än en gång får jag konstatera, att en traktor är starkare än mig. 

I kväll ska jag berätta hur en skoldag kunde se ut i Bellvik i tidigt 1900-tal när min mor gick på skolan i Bellvik. Det här berättade hon ett antal gånger under sin tid.

Hon sa för det första, att de hade en så ilsken lärarinna att alla var rädda för henne.

På bandet som Helge Persson spelat in med Herbert Östlund säger Herbert:

"Ja, du vet à Riken va rent oresonlig då hon vart etret". 

Hon hette Riken Granström, jag vet inte var hon kom ifrån, jag har en svag aning om att mamma sa att hon var från Dorotea.

I alla fall den här dagen hade de en läxa ur katekesen, som nog mamma hade läst, det var inte där hennes olösta fråga satt.

Hon var sån att om läraren bett henne rabbla läxan utantill hade hon nog kunnat göra det.

Men så enkelt var det inte, frågan hon fick löd så här:

"Vad menade Johannes med att ordet vart kött?"

Mamma hade ställt sig upp i bänken men något svar kunde hon inte lämna.

Hon hade bara stått där och varit rädd och svarslös.

Då blev Riken så fly förbaskad att hon skickade ut henne ur skolan och ut på ren backe, en kall vinterdag utan ytterkläder, barhuvad och med bara händer.

På det viset sprang mamma hem på Näset över vika, snabbaste vägen som mormor trampat upp åt dem med "trygen".

Så här berättade mamma vidare:

"Men då rann sinne på mamma, hon klädd på sä och gick med raska steg till skolan och läxade upp lärarinna."

Ja, hur stor var den lärarens bedömingsförmåga när det gällde ett barn på nio år, hon skulle fylla tio i maj månad. Skulle de kunna räkna ut i den åldern vad ´n Johannes menade?

Förbaskade eterlärarinnä! Jag håller med mamma och Herbert!

Och mormor var ju modig för den tiden, lärare, prästen och doktorn, det trodde ju folk då var några överväsen och som de var mer eller mindre rädda för.

Nu  är det ju nästan åt det andra hållet när det gäller lärare. Det är absolut inte bra det heller.

Dagens namn är: Torsten och Torun, grattis till er som bär de namnen!

Njut av söndagens sista timmar, vi tar nya tag i morron! Vi ses och hej då!