Rosa himmel och rosa bagarstuga, ja det går ton i ton då...

Det var en riktigt grann morron och förmiddag med en stilla och lugn sjö och sol av och till.

Någon enstaka minusgrad i morse och lite av snön som föll i går ligger fortfarande kvar på vissa ställen. Under dagen har termometern varit på plussidan.

Nu när klockan är 17.00 är nästan hela himlen fri från moln och solen har just krypit ner bakom bergkammen, från min utsiktspunkt. Det är 2,5 plusgrader och nästan lugnt på sjön.

I gårkväll var det fullmåne och tjusigt på himlen med alla stjärnor som blinkade mot mig, svårt att gå till sängs när det ser ut på det viset.

I dag är det FN-dagen, FN bildades efter andra världskrigets slut för att verka för fred i världen.

FN behövs och inget världskrig har det varit under åren sedan dess bildande.

Men krigen har tyvärr avlöst varandra i olika delar av världen under åren som gått. FN har tett sig vara tämligen tandlöst, men beror nog mest på att vissa stater använder sig av veto och då går det inte ta tag i orsakerna till krigen eller stoppa dem.

Alla måste vara eniga om besluten i FN, tyvärr är enighet inte så lätt att nå där, har det visat sig.

Men i alla fall är Trump den ende president som blivit utskrattad i FN och det är ju tragiskt. Men på det han framförde som utlöste skrattsalvan är det fullt förståeligt.

I dag är det två månader tills julafton, inte för att jag längtar precis. Jag som var mer eller mindre julgalen förut har nu spårat ur när det gäller julen. Jag tycker inte det är så roligt med jul, inte sedan jag blev ensam. Göte var väl inte precis någon juldyrkare men det kändes lite meningfullare att stöka för mig när vi var två i alla fall.

Mycket större mening med julen var det när vi alla var samlade här och när det fanns småbarn med i bilden. Julen är ju barnens högtid i första hand.

Ja, med mig är det så, att jag finner mig i den tid som är nu och lever mycket på minnen, för de finns ju kvar. Och jag har bra minne, minns detaljer och går i genom dem ofta för mig själv.

Och finns det sånt jag inte vill minnas, ja, då lägger jag det åt sidan och går inte och ältar i onödan.

I dag gjorde Nils Gunnar och Ingrid mig sällskap vid elvakaffet.

Efter det har jag letat en sak heeela dagen men har inte hittat det. Ett mysterium för mig, det heter ju att den som söker skall finna, men var?

Dagens namn är: Evert och Eilert, ingen Evert i Bellvik.

Men Eilert, han bor i Bellvik och är den äldste i byn nu. Han är född i familjen Erhard och Ester Johansson i en barnaskara på fem.

Eilert var med i studiecirkeln för Bellviksbokens tillkomst.

Ha en riktigt bra onsdagkväll, vi ses!