Kolla vilken fin gran jag har efter sjöstranden, en riktig julgransmodell.

Det blev en kall dag mitt i alltihop, men det ska tydligen inte vara så länge, enligt YR så är det plusgrader här i morronkväll.

I dag har det varit soligt och vackert ute med glittrande snö och nära 20 grader under dagen.

Just nu är det 22,6 grader kallt med ett stjärnbestrött himlavalv ovanför mig. Det kan jag ta mer än gärna, i morron ska vi få snö som det syns på YR. Det är bara att öppna mobilen och klicka YR, lätt som en plätt och jag vet vädret i förväg i Bellvik klockan fem i morronbitti, t ex.

Nu är det inte så mycket kvar av det gamla året och då får vi väl se vad det nya innebär.

Jag minns när det var milleniumskiftet vilka spekulationer det var hit och dit hur det skulle bli och vad det skulle innebära under ett nytt millenium. Det har gått 18 år nu och vi har hunnit se en del av det.

Mest var det hur det skulle klara sig allt som var datoriserat, om det skulle paja alltihop. Så blev det ju inte, men det hade väl föregåtts av mycket förberedelser innan. Ja, jag märkte då ingen skillnad. 

Förr var nyårsafton en mytomspunnen högtid, det tror jag har försvunnit nu.

Mamma berättade om när hon var ung var det brukligt att man skulle spå i tenn på nyårsnatten, för att få se in i framtiden, det kallades för att "stöpa i tenn".

Den här nyårsafton, 1929, samlades ett gäng ungdomar hos Viktor och Ingeborg, bland annat min mor.

Vid tolvslaget hade de förberett sig för kvällens spännande spådom om sin framtid.

De la ner en klump tenn i en för ändamålet speciell slev i järn, som de sedan höll i den öppna glöden tills tennet smält. Då skulle det hällas ner i en balja med kallt vatten. Där bildades det olika formationer där de skulle avläsa vad dessa betydde för deras framtid.

Om det bildades små blanka kulor betydde det rikedom, om det blev en skrovlig grå klump innebar det fattigdom för vederbörande.

När det var Ingeborgs tur blev resultatet en grå skrovlig krans som alla stirrade på och ingen sa något. Det blev en tryckt stämning, sa min mor.

På våren den första april dog Ingeborg, endast 42 år gammal.

Mamma var nog övertygad om att kransen i vattenbaljan på nyårsafton var en sann spådom, det trodde nog de övriga också.

Jag glömde fråga mamma om de vågade fortsätta med den "leken" övriga nyårsaftnar, eller om de slutade efter det tragiska med Ingeborgs död.

Jag tänker mig då inte några spådomar i morronkväll och har aldrig sysslat med spådomar om min framtid. 

Dagens namn är: Abel och Set, bibliska namn och jag känner inte till några som har hetat eller heter så.

Ha en bra fortsättning på lördagkvällen, vi ses!