Ja, inte har det varit klar sikt i dag, men den fick duga. Jag har ju inte makten att göra något åt vädret, det är någon annan som gör det. Annars hade väl solen fått skina om jag skulle ha bestämt!

Ja, det har varit lika grått väder i dag om inte ännu gråare. Termometern har visat omkring 3 plusgrader och jättetät dimma hela dagen.

Just nu är det 2,8 plusgrader och kolsvart mörker. Det har varit skymning hela dagen.

Det sporrar inte till promenader utomhus precis, isigt på vägarna och fuktigt i luften. Jag har motionerat inomhus, riskerar inga benbrott. Roligare kan man ha.

År 2012 i februari fick jag en beställning på en Bellviksbok från Gerd, dotter till en kusin till min mor, som bor/bodde i Lidingö.

Häromdagen hittade jag kortet från henne, där det stod följande:

"Det känns lite omtumlande för mig. Men är så glad för samtalet med dig. Mina tankar är så mycket i Bellvik sen barndomen. Ser fram emot Bellviksboken.

Många kära hälsningar Gerd, Nannys dotter."

Ja, det var ju en mycket glädjande läsning för mig så klart. Och vid det stannade det av ett tag.

Men samma år till julen kom ett julkort där det står:

"Sänder en varm kram!

Tacksam!

Glädje för den fina Bellviksboken som ligger på mitt bord med en förstoring av våra barn.

Jag är i Bellvik varje gång när jag läser i den och tittar på bilder av mina Kära.

Tack snälla Elsa!

Gerd"

Det är inte utan att jag känner skam över mig själv! 

Hur många gånger har jag inte tänkt under åren som gått, att jag ska ringa Gerd. Inte förrän i går kom jag till skott. Jag hade hennes tel, nr sedan bokbeställningen och slog numret -  helt dött.

Då tog jag hjälp av Eniro.se och Hitta.se och fick inga träffar alls, varken på henne eller hennes man.

Något har hänt under åren och inga bekanta har jag som känner till henne och som jag kan fråga. Vi har ju aldrig haft någon kontakt med varandra före bokköpet, annat än att jag följde mamma dit, när de var hemma hos hennes mormor på somrarna, när vi båda var barn. Vi var nog samma årgång tror jag. Då sneglade vi bara på varandra, blyga båda två.

Jag försökte övertyga henne om att åka till Bellvik för att hälsa på när vi pratade 2012. Hon skulle fundera på det och det stannade vid det, det blev bara en fundering.

Det här är ett bevis på att det är bättre att ringa en gång för mycket än att inte göra det alls. Det räcker inte att man tänker att jag ska göra det, man måste göra allvar av det också. Nu är det nog tyvärr kört.

Glädjen för mig nu i det hela är, att jag skrev boken som hon var både glad och tacksam över.

Dagens namn är: Teodor och Teodora.

Jag känner till en som hette Teodor som var här på Näset när jag var barn, men det ska jag berätta om i morron.

Ha en trevlig fortsättning på fredagens kväll, vi ses och hej då!