Så här trevligt tyckte Maria att det var när hon var ute och fikade med sina mostrar, hon skiner som en sol. Eller hur Maria?  

Bara grått därovan hela dagen och fortfarande ingen lucka på himlen.

Det var omkring 10 grader kallt i morse, men molnigt. Under dagen har det hållit sig omkring 7-8 minusgrader.

Just nu är det 7,3 grader kallt, men pendlar hit och dit, mörkret lägrar sig över Näset.

Flera gånger under dagen och i gårkväll har det rapporterats om knarkets ökning i landet och nu främst i rapporteringen om ökningen i Vilhelmina.

Där har under de senaste dagarna inträffat två dödsfall bland ungdomar på grund av överdoser med knark och nio stycken intagna på sjukhus av samma anledning.

Man blir både arg och ledsen över att det gått så långt i droganvändandet och att det bara ökar. Jag ryser när jag tänker på anhöriga som blir ut för detta och inte kan göra något åt det.

Samtidigt som jag tänker, men vet de inte vad de utsätter sig för och varför börjar man med detta som man vet förstör ens liv? De kan inte undgått att höra och läsa om det!

Tror de verkligen att de ska kunna klara det utan att bli beroende och dras ned i ett helvete?

Det är så tragiskt det som sker när det gäller droger. att höra att det bara ökar och ökar och att det finns vuxna män som romantiserar denna förstörelse och tycker att det är Ok att festa med nakotika på helgerna.

Inser de inte att det förstör sin hjärna, sin kropp och sitt liv? Och livet för sina närmaste!

Nu har det varit ett stort pådrag om det som skett och sker i Vilhelmina och de inblandade familjerna har ställt upp i tidningar och på TV i hopp om att det  ska avskräcka de som knarkar och som kommer att börja med detta otyg.

Jag hoppas verkligen inte att det tystnar och att det får ungdomar att tänka till och verkligen hålla sig undan för sitt eget bästa.

De som tillhandahåller knarket, de som langar och de som gör sig stora pengar på att förstöra människors liv på detta sätt, dem kan jag utan omsvep säga att, jag hatar dem!

I kväll får man veta att Karolinska sjukhuset i Stockholm varslar 250 läkare och 350 undersköterskor om uppsägning.

Och det ska ske utan att det ska bli försämringar för kvarvarande personal och patienter, enligt deras ledning.

Ytterst kränkande för den personal som jobbar där och som sliter för att hinna det som behövs för patienterna.

Att nu höra de ledande säga att detta ska inte innebära någon försämring i vården.

Det är det samma som att säga att här har 600 i personalen gått och dragit benen efter sig och uträttat så lite som möjligt.

För mig verkar det inte klokt, hur ska det gå?

Ja, det första man tänker, att de som blir kvar blir sjuka och måste sjukskriva sig förr eller senare.

Det är då jag övertygad om att ingen av dem vill bli, sjukskrivna. Det är sånt som gör att sjukskrivningarna ökar i samhället. Inte för att folk är lata, som man kan höra i vissa sammanhang.

Jag har varit sjukskriven sammanlagt fem månader i mitt liv och det var absolut inget som jag ville.

Dagens namn är: Gustaf Adolf, grattis till er som heter så!

Ha en fortsatt bra onsdagskväll, vi ses!

Tim, den allra yngste tunnbrödsbagaren i släkten. Hoppas att han fortsätter...

Kväll igen efter en kall och solig dag. Som mest hade jag drygt 14 grader kallt i morse. Det var dimmigt till att börja med, men klarnade och det har varit solsken  under dagen

Mycket rimfrost har bildats i träden under natten och dagen, det har varit så grant när solen belyst frosten, som ett skimmer omkring trädkronorna.

Just nu är det drygt 15,5 grader kallt och himlen ståtar med blinkande stjärnor.

Det var en jobbig is att skrapa från bilrutorna i morse, jag startade bilen innan jag skulle i väg, men det hade inte tagit mycket, jag fick göra lite titthål till att börja med och sedan hoppas på att värmen i bilen skulle göra resten. Det blev så varmt att till och med jag tyckte att det blev väl mycket, men det ville inte tina riktigt snabbt på rutorna ändå. Det var nog för många lager antagligen efter flera dygns frost, dimma och iskallt.

Men så härligt det var att komma hem och jag måste erkänna, att när jag kommer hem så säger jag högt för mig själv - härligt att vara hemma igen! Hem ljuva hem!

Vilken tur jag har som trivs bäst hemma, eftersom det är där jag är som allra mest.

I mars 1999 var jag i Hoting på Valågården på en "Berättarkväll", tror jag att de kallade den.

Där var bland annat Märit Bolin från Tåsjö och berättade vitterhistorier: 

"1946 hade á Selma åt´n Per Olofsson när att hon mjölkat klart i "boern", hörde hon en massa hästskällor runt fäbovallen.

De väntade ut och förut och trodde att de till slut skulle få se hästarna, men det bara slutade tvärt utan att de såg några hästar.

Det kunde vara vitterhästar säger Märet, för på den tiden hade de slutat att ha hästar på skogen."

En annan vitterhistoria som hon berättade löd så här:

"Våra getter hade försvunnit från fäboden och var borta 3 - 4 veckor.

Märet hörde getskällan när hon går mot "boern" på kvällen, hon gick och gick efter skälljudet men ser inga getter och ljudet försvinner bara längre bort hur hon än ökade stegen.

Då går Märet tillbaka till byn och hämtar sin bror som hjälp. 

När de kommer tillbaka till fäboden så står getterna där."

Märet var fundersam om det var vitterskällor hon hört först?

"Men det var nog våra getter, säger hon till slut med ett lurigt leende på läpparna.

Hon kanske hade börjat misstänka, att vittror det var nog inte så troligt ändå, att det fanns vittror. Tiden hade gått framåt och man började tvivla mer och mer på såna väsen.

De här två historierna skrev jag ner för att minnas, de andras historier gjorde jag inga anteckningar om.

Men jag minns att det var någon i gänget som berättade att, att när Leonard Hagström hade dött och det skulle vara begravning så vägrade hästarna att dra liket till kyrkan.

Bedömningen då var, att han hade så mycket på sitt samvete att hin håle satte sig på tvären, han skulle inte till kyrkan.

Ja, tro´t den som vill, de var nog ganska fantasifull på den tiden.

Dagens namn är: Eugen och Eugenia, grattis till er som heter så!

Det är nog inte många som bär de namnen numera tror jag.

Ha en fortsatt bra tisdagkväll, vi ses och hej då!

Nu är sjön helfrusen och det är lite svårare för Käringholmen att spegla sig, den blir lite suddig nu spegelbilden...

Det har varit en kall och krispig dag med solsken och från morron ett tag var det dimma över sjön.

Det var 13,5 grader kallt som mest i morse och nu har ísen på sjön blivit starkare efter två kalla nätter och två kalla dagar, men den är helt blank eftersom det inte kommit någon snö på den ännu.

Just nu är det 14 grader kallt, himlen är turkosfärgad i väster och jag ser stjärnor här och där. Det blir nog en fin och kall natt förmodar jag.

Men, det innebär att jag måste ut tidigt i morronbitti och sätta i motorvärmaren.

Vad bilen anbelangar så är det bra mycket enklare det varmare halvåret, då är det bara att sätta sig i den och starta. Och nu framöver är man beroende av motorvärmare, iskrapa och en sop för att borsta av snön om det snöat. Och kanske skotta fram den om det snöat mycket.

Hittills har det varit bekvämt men nu får man inse att vintern kommit när det är så pass kallt.

I dag har Industrifacken lagt fram sina krav i årets avtalsrörelse. 

Och gissa var arbetsgivarorganisationen svarade på det?

Jo, precis detsamma som de under alla åren tidigare sagt - att det är alldeles för mycket.

Facken kräver 3 % i ett 1-årsavtal och det går ju inte svarar arbetsgivarna.

Jag undrar om de någonsin har tyckt eller tycker att de fått alldeles för mycket i löneförhöjning. Det skiljer sååå många gånger mer på deras löner och på lönerna de har de som "jobbar på golvet".

Men samma visa alla år!

I dag har jag gjort efterforskningar för den som ringde i gårkväll. Jag har ännu inte fått ett slutgiltigt svar så att jag kunnat ringa och meddela hur det ligger till.

Jag tror jag måste ringa ikväll ändå och tala om vad jag vet, så att han inte tror att jag struntat i det under dagen.

Dagens namn är: Sverker, grattis till alla som bär det namnet!

Se till att ha en bra måndagkväll, vi ses!

En vacker novemberdag med solsken och klar himmel...

Hej igen!

En strålande vacker dag har det varit, solen har strålat från en ljust blå himmel hela dagen.

Det var 11 minusgrader som mest i morse och en tunn hinna is hade börjat lägga sig på sjön, från början fläckvis, men ikväll innan mörkret var isen heltäckande.

Just nu är det 10,8 grader kallt och jag ser stjärnor där ovan, så himlen är fortfarande klar tydligen.

Det är bra om det fortsätter vara kallt nu, jag säger som mamma sa, det blir så rensamt då.  Snön får gärna dröja ett tag till, ett par dm kan jag tänka mig så det blir vitt och ljusare.

Jag har haft ett gäng karlar här i kväll, vi har haft vägmöte och de åkte hem alldeles nyss.

Mötet gör vi bort snabbt, det är inte så många ärenden på dagordningen.

Under fikat då går samtalen hit och dit och det är riktigt underhållande bitvis, ett lättsamt gäng. De har varit här i två timmar och verkar trivas riktigt bra, det är roligt med trivsamma möten.

Jag har varit delaktig på ett möte här första åren vi bodde här och det var ungefär som att de närvarande var på sin egen begravning, väldigt dystert.

Men de här vägmötena är hur trevliga som helst, alla är glada och lättsamma.

Mitt sjätte sinne har gjort sig gällande igen, som så ofta förut, det är det nästan så jag blir lite förvånad varje gång.

Det ringde nämligen en från Sundsvall ikväll som jag aldrig träffat eller pratat med förr. Men jag vet mycket väl vem han är och vi bodde på samma gata i Hoting.

Vi är också släkt med varandra, hans mormor var från Bellvik, en syster till min mormor.

Hans ärende var att fråga mig om jag visste om en begravning som kommer att ske framöver.

Jag visste inte att vederbörande hade dött, men tänkte på honom för ett par dagar sedan, som jag verkligen inte gjort särskilt ofta. Det händer mig så ofta detta att jag brukar säga att det är mitt sjätte sinne som gör sig påmint, så var det nog den här gången också.

Min uppgift blev nu att försöka ta reda på när begravning ska ske och jag vet inte var jag ska börja.

Dagens namn är: Hubert och Hugo, grattis till er som bär de namnen!

Skulle tro att det är ovanliga namn nu för tiden.

Ha en bra fortsättning på söndagens kväll, vi ses!

Tack Ingrid och Nils Gunnar för hjälpen med gravbuketten!

Så här fint blev det...

Någon minusgrad på morron och lite lätt snöfall.

Sedan uppehåll utom när jag körde in till Dorotea, då föll det stora flingor. men det snöfallet slutade ganska snart, det var bara en skur.

Ingen snö av det som föll i Bellvik i morse finns kvar för det har varit plusgrader hela dagen.

Just nu är det 1 minusgrad och inget snöfall. Sjön har varit som en spegel och himlen har varit grå, under dagen. Nu är det så mörkt så jag ser inte sjön och det verkar vara moln därovan fortfarande.

Maria, Gunnel och jag bestämde träff på kyrkogården klockan tolv i dag och det tog nog nära timmen innan vi var klara där.

Tur att Maria var med som hjälpte oss med att tända alla ljusen, jag frös ju som vanligt om händerna på en gång och då blir man ju väldigt fumlig och det går ännu långsammare.

Jag tänder ljus på så många gravar och då tar det lång tid för de är spridda på många ställen.

Tack Maria för hjälpen, du är en ängel!

När vi var klara åkte vi upp på fiket och där bjöd Maria oss på fikat. Det borde ju vara jag som bjudit eftersom hon hade mest jobb för min skull. Men det är ju hennes släktingar också så hon gör det nog så  gärna.

På fiket satt vi nog ett par timmar och det blev en riktigt trevlig eftermiddag för oss alla tre. Vi pratade, skrattade och pratade så vi blev tårögda ibland, men det är ganska vanligt när vi pratar med varandra.

Ingen av oss tre hade någon som väntade på oss hemma. För mig är det ju alltid så numera, för Gunnel gällde samma sak i dag eftersom Björn befinner sig i Umeå på lasarettet.

Och Marias Larsa är på jobbet, han jobbar skiftgång och då hjälper det inte att det är helg.

När jag åkte förbi kyrkogården på hemvägen var det som en stjärnhimmel med alla tända ljusen. Det var så vackert och hade varit ännu finare om det varit riktigt mörkt, det var bara skymning när jag for förbi.

Tack Gunnel och Maria för att ni finns och för en mysig halvdag tillsammans!

Nyss sa de följande på nyheterna, att MUF, lika med moderaternas ungdomsförbund, nu tycker att det är dags att införa privata sjukvårdsförsäkringar i Sverige, som i USA.

Ja, från det hållet är det ju väntat, i USA vet vi ju att jättemånga lämnas utanför deras sjukvårdssystem därför att de inte har råd att ha en sån försäkring.

Vad blir nästa förslag från deras sida?  

Dagens namn är: Tobias, grattis till er som heter så!

Ha en riktigt fin lördagkväll, vi ses och hej då!

Gravprydnaderna har Ingrid varit snäll och tillverkat och jag tycker att hon lyckets riktigt bra. Tack för hjälpen Ingrid!

Hej igen!

Det var en mycket vacker gryning i morse. Men snart var himlen grå och den spegelblanka sjön fick en krusning på ytan som har bestått hela dagen.

Vid elvatiden var det lite snö i luften, men bara i luften och det slutade tvärt.

Det var 3 minusgrader på morron som gick över i plusgrader ganska tidigt.

Just nu är det 0,9 minusgrader, vintern dröjer.  Himlen verkar vara tät med moln och det är kolmörkt ute.

År 1958 dog vår farmor på Alla helgons dag, hon dog hemma i sin säng med de närmaste omkring sig, som skötte om henne i två veckor innan hon slutade sin jordiska vandring.

Hon var nog den sista i byn som blev "utsjungen" i sitt hem. 

Det var ju vanligt förr att man skulle sjunga ut den som dött hemma, innan de fördes till Dorotea tills begravningen skedde i kyrkan.

Jag minns bara en utomstående när vi sjöng omkring farmors kista och det var Rut Wallin, som råkade vara hemma från Stockholm just då.

Det kunde vara flera men jag kommer bara ihåg henne, vi var ju många närstående och jag hade väl kanske inte riktigt koll den dagen.

Är det någon som tycker att det här var ett tråkigt inlägg?

Ja, men det är så livet ser ut, vi föds och vi dör. Och den som kommit till världen kommer inte undan döden. Det kan vara olika långt liv vi får, men annars är det rättvist - ingen kommer undan.

Nu till dagen i dag, som har bestått av bara mig på Näset.

Förutom i Knackaitorpet där Anders haft åtminsone en som jobbat i dag, på förmiddan i alla fall.

Jag gjorde "glöhyppen" på morron och kom då att tänka på när jag fick hänga med mamma när jag var liten, det var innan mina syskon kommit till världen. Efter det fick jag vara hemma och "syt".

Ibland var det cykeln som var fortskaffningsmedlet och jag satt på pakethållaren. Vintertid på sparken och var det kallt, inlindad i en filt för att inte frysa.

Jämt så sjöng mamma på de här turerna och den sång som fastnade riktigt med text och melodi, det var "Månen vandrar på fästet blå".

Det var nog min första bekantskap med månen, som jag sedan jag var barn har haft ett väldigt gott förhållande till.

Men det jag började tänka på när jag rörde ihop smeten till "glöhyppen", det var de kakor de bjöd på, tanterna som vi hälsade på under de här utfykterna.

Två av dem som jag tyckte hade extra goda kakor, var Alma Engqvist i Nybäcken och Anna Rönnberg i Bellvik.

En gång hos Alma frågade mamma efter receptet på en kaksort som hon tyckte var extra goda.

Då svarade Alma, att hon använde aldrig några recept när hon bakade.

Hon tog allt på en höft och hade gjort dem så många gånger att det satt i nyporna.

Ja, så var det med den tidens tanter, de krånglade inte till något i onödan, det blev bra ändå.

I morron ska Gunnel och jag fara på kyrkogården och pryda gravarna, hoppas det är bra väder. För det mesta brukar det vara ishalka denna helg både på vägarna och ibland på kyrkogården har det varit glashalt att gå.

Dagens namn är: Inget namn i almanackan idag, det står bara Allhelgonadagen.

Så idag firar vi alla helgon- som gått ur tiden...

Ha en fin fredagkväll, vi ses och hej då!