Hösten är vacker när färgerna lyser så här starkt! När det sedan dalat till marken och allt ät visset grå/brunt och det är lågt i tak varenda dag är det mindre vackert. Men då får man göra det bästa av den tiden som då blir vilsammare och lugnare. Kanske göra som Malin och tända ljus överallt, men det är jag ganska dålig på.

Vädret har varit variationsrikt under dagen men bra ändå.

Det har kommit några hastiga regnskurar med lite vatten i, det har blåst från nordost och solen har varit framme en hel del.

Just nu är det 12 grader varmt på skuggsidan, blåsten har samma vindläge nu som under dagen. Det finns moln men är också mycket som är blått därovan och solen skiner bitvis, inte så illa tycker jag.

  Nu är det kolsvart höstmörker, efter två olika nyhetsutsändningar på TV.

Att giftiga svampar är så röda och granna!

Jag har stått i som en lusig gris hela dagen, men hann inte med det jag planerat ändå, det finns till nästa dag också.

 Jag har inte sett några levande varelser i dag, mer än två bilar som kört förbi men jag förmodar att de som körde bilarna var levande.

Det har fått mig att tänka på mormor, som jag så ofta gör, som var före mig i de här husen och på den här gården.

Hon hade många ensamma dagar här sedan hon blev gammal och ensam.

Särskilt sedan ladugården blev tömd på djur. 

Eivin, ene sonen drog ju sina färde neröver landet när Enar och han slutade med djur och jordbruk.

Enar fanns ju kvar på gården, men när han var borta på jobb då var det bara mormor här nere.

Det var en annan tid, hon kunde inte sätta sig i en bil och åka iväg om hon skulle velat göra det. Hon fick använda sina apostlahästar om hon skulle hälsa på någon på byn.

Inte ens en cyket var hon ägare till, det berodde på att när hon var omkring 50 år, då skulle hon lära sig att cykla, väl sent. Hon ramlade och slog sig så illa att gjorde inga flera försök med cykeln- det berättade mamma för mig.

I sin aktiva ålder var hon nog inte det minsta ensam, detta var sedan hon blev gammal.

Morfar låg på Dorotea sjukstuga i sju år innan han lämnade jordelivet, han hade då opererat bort sina båda ögon på grund av cansertumörer. Efter det blev mormor ensam, sju år innan han avled.

Vid det här laget har också jag varit ensam i sju år, men jag är i ett helt annat läge än vad mormor var sedan hon blev ensam.

Jag har kontakt med hela vida världen varenda dag, tack vare radio, TV och datorn. Radio hade mormor också, men hur intresserad hon var av den är jag tveksam till, jag minns inte att hon hade den på en enda gång när jag kom hit, vi är ju alla olika.

Men jag är helt övertygad om att, det är jättebra för mig i min ensamhet, att jag är så intresserad av mycket, om vad som sker i världen och vill så gärna hålla mig ajore med alla nyheter. Annars skulle det bli trist.

Ja, hur många gånger har inte mormor styrt sina steg till den här ladugården för att sköta sina djur? Och morfar till stallen för att ge hästarna mat och vatten? (Ser du prästkragen?)

Nu har jag sett på nyheterna både på SVT och 4:an och det var så mycket hemskheter så hälften skulle räcka till och bli över.

Jag har sett från kriget i Ukraina, om tortyrkammare som ryssarna använt sig av mot civilbefolkningen och plågat dem till döds. Men hur kan människor vara så onda? Vidrigt!!!

Sen såg jag om hur folk drabbats i Italien av vädret som förstört massor med hem, ja, allt i dess väg, samt kostat människoliv, på grund av klimatförändringarna. 

Hur kan man förneka klimatet som bara rasar över människor nu över så stora delar av världen? Hur tänker man när man ser sånt på nyheterna, kniper man igen sina ögon eller stänger man av TV:n.

I Italien till exempel, har det inte regnat på hela sommaren och varit extrem värme på det. När det nu kommer regn i massor så kan inte jorden ta till sig vattnet och då blir det såna katastofer som förstör en hel by.

Och ingen vet vad som väntar oss alla en dag!

Dagens namn är: Hildegard och Magnhild, grattis till er!

Ha en fortsatt bra lördagkväll, vi ses!