Tät dimma hela tiden jag varit hemma i dag, även nu ikväll...

Så tät dimma som i dag var det länge sedan jag såg. Inte ens på hösten är den så här tät, jag har inte sett långt idag, har känt mig lite instängd.

På vissa ställen efter vägen mot Dorotea sken solen, men här hemma har jag inte sett röken av den.

Det var minusgrader i morse, ett par stycken, tövädret är slut för den här gången.

Just nu är det 5 minusgrader och fortfarande ligger dimman tjock över gården, jag ser ingenting av sjön och holmarna.

Dimma åt alla håll...

Jag har inte gjort ett dugg nytta i dag, inte en lagt två stickor i kors. Inte ens hämtat ved och inte diskat utan laddar diskmaskinen, fått stränga order.

Jag begav mig till Dorotea klockan tio i morse, inte för att jag ville men var illa tvungen.

Nu har det gått ett par timmar sedan jag började skriva här och när jag kollar ute så ser jag lika tät dimma och grå himmel. Det kommer nog att hänga med hela natten också.

Gradantalet har ändrats till 6,5 nu.

Här gör solen ett tappert försök, men den släpptes inte fram...

Jag hörde på radion i dag om en liten flicka i Västerbotten som tagit sitt liv, hon orkade inte leva längre. Hon blev absolut inte rätt bemött inom vården som har ett jättestort ansvar i detta. Att inte ta ett barn på allvar och därmed göra allt i sin makt för att rädda henne, det är så fruktansvärt, det gör ont i hjärtat att höra det berättas och då har jag nog inte hört allt ändå.

Hon var i samma ålder som Freja är nu, skulle det hända henne något sånt, då skulle inte jag orka leva vidare. Vad är det för tid vi lever i när små barn är så olyckliga att de går och tänker och planerar att ta sitt liv? Och fullföljer det!

Och hur kan föräldrar klara att leva vidare efter en sån händelse? 

Nu tycker jag att det hänt små barn så mycket tråkigt sista tiden att det verkligen måste tas krafttag mot allt i den här vägen.

Den lille pojke som blev mördad av sin far för ett litet tag sedan och där de vuxna givit en sån far rätten till umgänge med barnet, mot moderns vilja, det är så grymt att man önskar att något liknande aldrig ska behöva hända igen.

Jag säger än en gång, vad är det för tid vi lever i nu?

Dagens namn är: Sigfrid, grattis till er som bär det namnet!

Ha en fortsatt bra onsdagkväll, vi ses!

Och dimma igen...

Hej då och må så grankott, som det heter i barnvisan!