Bilderna tog jag sedan jag kommit hem från Dorotea, det fanns mycket moln men även solsken.

Det blev riktigt bra väder i dag på fettisdagen. 

Det har varit solsken blandat med lite moln under dagen. I morse var det som mest 14 grader kallt och därav bra väder.

Just nu är det 10,8 grader kallt och det verkar vara ordentligt molntätt, jag ser en ynka liten glipa i väster.

Solglimtar på den gmla smedjan...

Jag har varit på sjukstugan idag och fått de sista stygnen borttagna, skönt.

Innan jag körde hem var jag och handlade och gjorde stora misstaget att för första gången i mitt liv köpa kams tre stycken i förpackningen jag kunde inte ens äta upp en, oätliga, det gör jag aldrig om!

Det fanns ingen som helst smak på dem och det var som att tugga på en grå gegga, usch!

Jag slängde ut dem till räven eller skatorna, hoppas att de kan äta dem, tveksamt.

Jag har ju så klart inte kunnat varken fylla semlor eller göra kams med min vänstra hand i bandage, så därför blev det som det blev.

Men jag har påmint mig om en långt tidigare fettisdag, före det jag hade några barn, kanske 17-18 år.

Det var vanligt förr att på fettisdagen åkte kvinnorna på byn till den skogskoja där deras män slet ont i skogen, som uppmuntran hade de med sig semlor och kams som de bjöd på.

De som den här fettisdagen åkte upp till Marbäcksskojan, väl rustade med godsaker var Bojan, Greta och Ellen, jag blev inbjuden att följa med som gäst.

Ellen hade gjort semlorna och det var minsann inga snålsemlor, det var en rejält stor bulle fylld med mycket mandelmassa och mycket grädde på, saftig och god.

Bojan och Greta hade gjort "kamsen", stora rejäla och med mycket fläsk till fyllning, goda och saftiga, riktiga matmammor alla tre.

Jag var den enda som åkte skidor, de andra som hade last hade sparken för att lasta på, jag åkte tomhänt som inbjuden gäst.

Den vi först mötte utanför kojan var Amandus som ställt in hästen och kom från stallen, resten var inne i kojan redan. 

Jag ska inte avslöja Ellens roliga kommentar till Amandus, den var inte riktigt rumsren, men Amandus skrattade gott åt den.

Vi blev riktigt välkomnad in i kojan med deras fruars godsaker som de väntade på efter en tungsam förmiddag i skogen, från ljusets inbrott. 

De lät sig väl smaka av den medhavda maten och semlorna till kaffet blev efterrätt.

Sedan återvände de till sitt tunga jobb, men med magen fylld med ett rejält kaloritillskott skulle de orka till mörkrets inbrott.

Och vi återvände till byn igen.

Det var en helt annorlunda fettisdag än den jag haft i dag.

Och numera finns det inga skogsarbetare som bor i skogskojor och som kröker sina ryggar vid snötyngda träd och som redskap använder svans och yxa. Det finns heller inga hästar som drar tunga virkeslass ner till avlägget vid ån eller sjön.

Det är helt andra tider som sagt var, nu är det maskiner som gäller.

Det hade blivit lite färger därovan när klockan var kvart i fem...

Dagens namn är: Hilding, grattis till er som bär det namnet!

Ha en fortsatt bra tisdagkväll, vi ses!

Hej då och ha det gott!