Så här såg det ut i morse på himlen, kvart över sju. Då går jag inte ut för att fånga en tidig morgonbild i det "kallväre!

En solig och vacker dag, men ordentligt kallt!

Det var nära att vippa över till 32 minusgrader i morse. Det innebär att termometern visade som mest, när jag kollade, 31, 7 grader kallt. Då är det allvar, då går man inte ut barfota!

Det har varit mellan 25 - 27 grader kallt under dagen, tur att man får vara inomhus.

Just nu är det 28,9 grader kallt, helt klar himmel och månsken från en grann måne, mitt emot mig i fönstret.

Nää, det är inte snöfall, det är isrosor på fönsterrutan på brokvisten när jag började skriva här, skymning, frostglitter och månen.

Hela dagen har jag lyssnat på radion, på P1 och TV:n i morse, mycket spännande har jag fått höra från båda, ett intressant sällskap.

Jag är övertygad om att jag skulle bli helt insnöad i skallen om jag inte kunde hänga med på vad som händer och sker, både i Sverige och i världen i övrigt.

Dessutom så intresserar det mig och har gjort tidigare också, innan jag blev så här ensam.

Och särskilt nu när jag inte träffar några, ibland på en hel vecka, jag har inte så många som har tid att utbyta ord och tankar med mig.

Alla måste jobba för sitt uppehälle, jag har ju kommit dithän att jag är avlönad ändå och inte behöver jobba annat än åt mig själv. Och bestämma över mig själv!

Nog har vi det bra som inte behöver som förr leva på födoråd, isåfall skulle Anders vara den som såg till att jag hade mat och kläder och kunde överleva, vilken börda för honom när jag lever sååå länge.

Så var det för föräldrar förr, de hade ett födoråd att leva på från den som tog över fastigheten. Det fanns inget som hette pension på den tiden. Det var nog inte så roligt alla gånger, om ens någon gång, att vara beroende av sitt uppehälle från sina barn.

Det fanns ju till och med dem som befarade att de skulle förgiftas för att de var en börda. Huvva!

Nää, tacka vet jag att vara oberoende av andra, jag som tycker att det är jättejobbigt att be om hjälp och helst "klommer" på själv, ibland med fara för både det ena och det andra.

Klockan halv fyra på eftermiddan och solen når nu över till långön innan den slutar för dagen.

Jag har försökt att ringa flera gånger till en före detta jobbarkompis idag, men en telefonsvarare har gett mig beskedet att ingen kan ta emot samtalet. Det är länge sedan jag ringt till henne, senaste gången var vi överens om att hon skulle ringa mig nästa gång och snart. Jag har undrat i dag om jag borde ringt själv i stället och långt tidigare. Jag ska försöka i morron igen så får jag höra om det blir samma besked.

Dagens namn är: Disa och Hjördis, grattis till er!

En med namnet Disa har funnits i Bellvik, som nu bor i Dorotea. Jag har träffat henne två gånger före jul, en gång på kyrkogården och en gång på ICA. Hon är inte så långt borta, det går att stöta på henne när jag åker utanför Bellvik.

Ha en fortsatt bra fredagkväll, vi ses!

Hej då för den här kvällen!