Ovanför dörren sitter mammas hembroderade julbonad och nu är det snart dags att ta ner den igen.

Hej!

Jag har inte stuckit näsan längre än på bron i dag heller. Det har varit lika glashalt som i går.

Men från eftermiddan går det nog att klara sig på benen ute på gården, för då har Michael varit här med traktorn och en sån här som de brukar skrapa på landsvägen med, så nu ser det farbart ut igen. I morron ska jag prova att gå ut.

Det har varit plusgrader hela natten som var och hela dagen i dag, det verkar som om vintern glömt oss.

Just nu är det 3,2 plusgrader när klockan är halv åtta och moln över hela himlen.

I dag fick jag främmande helt plötsligt, först kom Jan Peter och en före detta jobbarkompis sedan Hoting-tiden.

Han hade jag nog inte sett på kanske 25 år och kände absolut inte igen honom. Trots att vi jobbat på samma ställe och han dessutom alltid brukade dansa med mig när vi bodde i Hoting. Jag fick lov att fråga vem han var, jag kände igen rösten men inte mera.

Nu hör till saken att jag är dålig på att känna igen folk, det behövs bara att de tar på sig en mössa så vet jag inte vem det är. Jag kollar för dåligt på hur de ser ut, tror jag.

Sedan de åkt kom Matti, Caroline, Hilda, Brage och Maria.  Så idag har jag inte varit ensam, som jag varit för det mesta varit under julhelgerna.

Nu har de åkt och det är bara jag och TV:n som hörs, som vanligt.

Jag var så opratad och pratade så mycket när de var här så jag frågade Brage om han blivit less på att höra mitt surrande.

Nää, sa han, jag tycker det är roligt när du berättar.

Tur det då, men det är klart för barn i dag och när jag berättar om när jag var barn, det låter väl som sagor för dagens barn. Och är man då det minsta intresserad hur det varit i "sagans värld", då kanske det blir lite roligt att höra på.

Och vi hann prata om en hel del de timmar de var här.

I kväll ska jag fatta mig lite kort här i alla fall och tänker avsluta mitt surr för i dag.

Dagens namn är: Svea, i Bellvik har det funnits två stycken med det namnet. Båda har gått ur tiden för ett antal år sedan.

Den ena, Svea Wallin, brukade jämföra sina grisar med min farmors, vem som hade den största. På den tiden var det viktigt att grisen var stor och fläskig och en gång så var farmors tjockare än Sveas. Då sa hon till farmor: 

"Min gris är lång men tunn".

Svea vann till hälften i alla fall, hon vann med längden på grisen .

Den andra var Svea Bylund, hon köpte tunnbröd av mig i många år.

Båda Sveorna var roliga och hejiga, de hade humor.

Ha en fortsatt bra torsdagkväll, vi ses!