Pärlemormoln i dag också, det är så var och varannandag i vinter. De här fick jag inga starka färger på, det var så tidigt. De blev mycket färggrannare senare, då lät jag dem var ifred för mig, ville inte störa.  

Det har blåst friska vindar i dag också. Men jag tror att det avtagit en liten aning nu.

I morse var det yrsnö som blåste omkring, det som snöade i gårkväll.

Under natten kunde man titta upp mot en stjärnhimmel, det var inte alls dumt.

Och nu kan jag titta upp mot en halv måne, ännu bättre.

Just nu är det 4,8 minusgrader och snåigt, det känns som betydligt flera grader.

I dag jag inte sett till någon levande människa, ja, ingen död heller som tur är!

Men jag har pratat i telefonen med både Ann Cathrine och Gunnel.

Den ena skulle börja med att plundra julen och den andra skulle baka matbröd.

Egentligen hade de ju inte tid med mig då, så det blev inga långa samtal heller.

Jag har roat mig med att sitta och läsa på släktsidan Stenbanken på eftermiddagen.

Där läste jag om en del grymma mord som skett här uppe i trakterna på 1700- 1800- talet.

Man slog ihjäl varandra med yxor, kvinnor födde barn och ströp dem med navelstängen och brände upp dem.

Kvinnorna kan jag bara känna sorg över att de kände sig tvungna att ta till såna drastiska åtgärder. 

Någon man såg till att hon blev med barn och sedan var han inte intresserad, många gånger var det bonden på gården där hon var piga. Det var mer än en "bonntjyv" (ursäkta uttrycket, men ibland känns det som befogat med ett kraftuttryck.) som förgrep sig på gårdens piga.

Ett känt fall har kommit i dagen i en grannby, men bonden förnekade barnet och det är sonen i fråga som kom till världen på det viset som jag hört det från, eller rättare sagt min farmor hörde det från honom och jag av henne.

Mannen klarade sig alltid och ingen ska inbilla mig att en piga någonsin var med på det hela.

Hon visste alltför väl vad som väntade om hon blev med en "oäkta unge", som de hade mage att kalla det oskyldiga barnet, som om barnet inte var ett äkta barn.

Det går en historia om en kvinna som brände upp sitt barn i ladugården i Bellvik också, sedan hon fött fram det. Men till saken hör att den kvinnan var gift och att det skulle skett inom äktenskapet.

Men om detta har jag absolut inga fakta, det är bara hörsägen, därför har jag tagit det för endast hörsägen och vill ogärna tro på det av den anledningen.

Dagens namn är: Rut, grattis till  er som heter så!

I Bellvik tror jag inte att det funnits någon som burit det namnet, inte vad jag kan komma på.

Ha en fin avslutning på lördagens kväll, vi ses och hej då!