Självklart är inte månen synlig ikväll, men det var roligt så länge det varade.

Ja, i dag på förmiddan vräkte det ner snö.

När jag kom ut från ICA i morse såg jag knappt handen framför mig när jag gick till bilen och innan jag lastat in varorna, sopat och skrapat bilen såg jag själv ut som en snögubbe.

Jag struntade i resten av mina ärenden och körde hem direkt.

Det lugnade ner sig så småningom och var inte lika häftigt snöfall sedan och nu har det slutat, för tillfället i alla fall.

Michael har nyss varit hit med en annan stor maskin nu tagit bort snödrivorna, som var lite isbergsbetonade, där jag brukar ha bilen så nu får den plats också. Sedan jag höll på att hamna under den har jag inte vågat ha bilen där. Men nu får det plats mer än väl och jag slipper ha den stående på blank is. Om jag hamnat med båda fötterna under och åkt kana den gången under bilen kan jag ha fått ligga där ett par dygn kanske. Inte särskilt kul och kallt.

Just nu är det 0,0 grader, jaha, töväder på väg igen då! 

Nu två ca timmar senare är det 2,7 minusgrader, tack och lov!

I dag har Nils Gunnar och Ingrid varit hit och kastat fram mera ved åt mig. Oj, vad snälla de är, nu klarar jag mig säkert ett par tre veckor till.

Det går inte så mycket ved eftersom det är mest bara töväder och dessutom har jag ju bergvärmen, men jag vill gärna ha mysvärme också.

Sedan kom sotaren för den återkommande fotograferingen  och kollen av skorstenen invändigt och dess standard.

Och den behöver jag då verkligen inte vara ängslig för, säger sotaren. Den är i jättefint skick, trots att den murades upp 1920,  100 år sedan, när morfar flyttade huset för att det skulle bli mera fritt på gården och bättre utsikt. Så klokt, han uppskattade utsikt han också precis som jag gör.

Det gjordes supertegel förr tydligen och det var inga fuskbyggen på den tiden som det kan vara numera.

Själva huset byggdes ju 1817, men 1920 då flyttades det en liten bit och helrenoverades, första gången.

Nästa gång det helrenoverades var 1986 när vi flyttade hit från Hoting, då rev vi så det var bara timmerväggarna kvar.

Det kan man väl kalla en helrenovering antar jag.

Tänk om väggarna kunde tala, det skulle vara värdefullt för historien.

Men jag försöker väl någorlunda att hålla den levande, på mitt sätt.

I dag har Åsa Walldau ställts inför skranket, fullt riktigt, samt två till.

Jag trodde aldrig på hennes falska förklaringar på den tiden det var som mest aktuellt Knutbyfallet. Tänk att såna människor har mage att kalla sig religiösa och dessutom kalla sig Kristi brud! Kan man bli mera falsk?

Dagens namn är: Felix och Felicia, grattis till er som heter så!

Ingen i Bellvik har burit dessa namn, vad jag vet.

Ha en skön tisdagskväll, vi ses och hej då!