Halv sju i morse, ser lovande ut för den dag som komma skall.

En vacker och solig vårvinterdag igen!

Det var 22,5 grader kallt i morse vid sextiden, under dagen har det varit 1,5- 2,5 minusgrader och det har droppat från taken på solsidan.

Just nu skiner solen med full kraft och himlen pryds av några enstaka vackra moln, i övrigt är den himmelsblå. Det är 5,4 minusgrader för tillfället.

Solskensdag!

Nu ett par timmar senare är det 11 minusgrader, inte ett moln därovan, blir kanske en stjärnklar natt igen.

Under natten som var kunde jag spana in både De tre visemännen och Karlavagnen och många många fler.

Klockan två på eftermiddan, på väg in med veden...

I dag har jag haft min sedvanliga veckostädningsdag, inte mycket schemaändringar här inte, än så länge.

Sedan var jag ute och pysslade lite extra för att få frisk luft och fylla på lite D-vitaminer, det har varit lite av den varan under mörkaste vintern med rikliga snöfall och halka.

Solen skiner på både fattig och rik, som tur är gör den ingen skillnad.

Det har varit en rejäl sprängning i Stockholmstrakten under den gångna natten, igen!

Den här gången med en skadad som behövde sjukhusvård, men rejäla skador på huset, men det struntar ju gängen blankt i.

Än å länge kan nog ingen se någon som helst minskning i skjutningar och sprängningar, hellre en ökning.

Polisen har fångat in sex stycken misstänkta i alla fall, sägs det nu.

Det var inte bara att trycka på en knapp, så var det slut på eländet.

 Det har gripits ryska spioner igen. Jag tror det var i Polen om jag inte hörde fel.

Det är bra, på dem bara!     

Dagens namn är: Herbert och Gilbert, grattis till er!

Namnet Herbert har förekommit i Bellvik.

Herbert Lindström är väl den av dem som jag känner bäst, han var mitt intervjuoffer många gånger, när jag skrev Bellviksboken och även Nybäcksboken. Han berättade gärna och tyckte nog att det var roligt att kunna delge framtida läsare en del av den lokala historien.

Den andre var Herbert Östlund, men han fanns inte tillgänglig när jag skrev böckerna, men dessbättre hade Helge Person i Dorotea spelat in band där Herbert berättade, han var nog också den som gillade att berätta för framtida läsare, ville gärna vidarebefodra till de efterkommande hur allt hade varit.

Den tredje Herbert träffade jag bara en gång, det var Herbert Streim, som köpte fastigheten av Sven Sandin och var här hela somrarna - hela familjen.

Nu har en av sönerna Striem tagit över den fastigheten och vistas så ofta de kan i Bellvik.

Ha en fortsatt bra torsdagkväll, vi ses!

Halvsju ikväll och mörkret har infunnit sig...

Hej då!