En dag med lågt i tak och med moln över hela himlen, men inget snöfall.

Det var drygt 9 grader kallt i morse och lika grå himmel då.

Just nu är det 9,5 -----  Hoppsan! Nu spökar datorn igen, fortsättningen följer nedanför bilden och bildtexten.

I ett litet hus vid skogens slut, där tittar ingen bagerska ut.

Där är nog kallt i dag, jag minns när jag bakade och sålde tunnbröd att det var jobbigt att gå dit klockan fem eller halv sex på morron för att göra eld. Fy så kallt jag tyckte att det var, "frôsenfrans", det är jag det.

Och elda det fick jag göra minst tre timmar innan hällen var varm nog för att börja grädda brödet. Och dessutom elda kvällen före en rejäl brasa, för på vintern var bakugnen kall som en stenklump med is i.

Obs! Här följer texten från utrymmet ovanför bilden!

--grader kallt och när jag går ut på bron så känns det kallare än vad termometern visar. Det beror nog på att jag varit ute för lite i dag.

I mars 1940 införde de svenska myndigheterna den första ransoneringen, som kanske blev det som det mest pratades om av ransoneringarna under hela andra världskriget. 

Men kaffeförsäljningen skulle begränsas!

Ja, kaffe var det ju ingen konst att vara utan kan tyckas, men det var ju runt den heta rykande drycken  man samlades kring i alla sociala sammanhang och det blev väl en stor saknad när den stunden upphörde.

Vad skulle de då göra när de träffades?

Svaret på det blev surrogatkaffe, ett annan varm dryck som inte liknade kaffe det minsta.

Jag minns att här nere på Näset rostades korn som sedan maldes och kokades som kaffe.

Jag var ju bara barn och inte nån som saknade kaffe. Men jag minns deras prat om kaffet och ersättningarna som de prövade och var missbelåtna med.

Jag minns inte hur det luktade det korn som de rostade och gjorde sitt kaffe på men jag fick uppfattningen av deras prat om det, att gott var det inte.

Det fanns nånting att köpa som kallades surrogat eller surr, som gjordes av roten på den på den viltväxande cikorian, det ansågs att den hade en smak som påminde om kaffe. 

Jag minns när farmors syster, som kom med jämna mellanrum och hälsade på och ställde frågan till farmor: "Ha du nå surr Lovisa?"

Det var nog när "kaffetarmen" skrek efter den "ädla" drycken - som inte fanns.

Jag minns också när mormor rostade kornet i en långpanna i vedspisen som skulle ersätta deras längtan efter kaffe.

Ja, men det måste väl ändå ha varit det minsta problemet de ställdes inför under kriget- kaffe kan man ju mer än väl klara sig utan, det tycker jag än idag. Därför dricker jag endast en kopp kaffe per dag och det är klockan elva. Det är nog mest för att hålla fast vid traditionen, som mormor, farmor och mamma körde med. 

Men de drack kaffe flera gånger på dagen och den drycken började de dagen med och den övriga familjen också så klart.

Jag börjar dagen med te, ett par stora muggar.

Dagens namn är: Gunnar och Gunder, grattis till er som bär dessa namn!

Och grattis på namnsdagen till min bror Gunnar!

Ha en riktigt bra lördagkväll, vi ses!