Grattis på namnsdagen Freja!

Det blev en snöskottardag i dag också!

Men det var inte lika mycket som i går, men det räckte för mig. Anders var här tidigt i morse och tog bort mesta han kom åt med traktorn, men nere vid museet där är bron översnöad och mycket mer än det. Det är så mycket att jag klarar det inte själv i alla fall.

Den snö jag skottat i dag var inte rolig, det var hård och "ihopblåst" snö, framför ladugården var det värst, men jag har tagit det jag kan.

Jag var ute från 11.30 till 14.45, då gav jag upp för den här dagen.

Det har snöat idag också, nästan hela tiden men inte blåst så mycket. Det har varit "kallsnåa" och jag fryser ännu, fast jag varit inne nu i flera timmar och har eld i spisen, inne är det 24 grader varm, men vad hjälper det? Jag fryser ändå!

Just nu är det 12,5 grader kallt och det är uppehåll i snöandet.

Nä, det är det inte alls det, jag var ut och tittade nu och det har börjat snöa igen. 

Jag kan för mitt liv inte fatta hur de klarade sånt här oväder förr. Det fanns inga traktorer och inga snöslungor och inte ens en riktig snöspade, utan en rak och ganska klumpig hemmagjord snöspade i trä. 

Möjligtvis en häst och en hemmagjord träplog som inte var så mycket att ploga med.

Männen var borta hela "förjulsvintern och jobbade i skogen och där var hästen med.

De kom hem lagom till julhelgen, då hade de varit borta från början av oktober, sedan snön kommit. Och vintern började tidigare på den tiden, som regel i början av oktober.

Då fick kvinnorna och de barn som kunde, hjälpas åt med alla göromål som fanns på gården. På den tiden var det inte så ordnat att man kunde skruva på en vattenkran och så kom det vatten, nej, det fick man hämta ur en brunn ute på gården.

Det fanns till och med gårdar som inte hade en brunn utan hämtade sitt vatten från en kallkälla intill gården.

Och när mannen i huset var borta och hade tagit hästen med sig för att för köra fram timret som höggs i skogen. Då fick kvinnorna och de största barnen, som var stora och starka nog, dra hem höet som fanns i ladorna utekring gården. Till det hade männen tillverkat små höskrindor så att kvinnor och barn skulle orka dra dem fulla med hö hem till djuren.

Männen, med hästarna hade kört hem det hö som rymdes på ladugårdsvinden, men det räckte inte alla gånger ända fram, sällan, till julhelgen när de kom hem.

Att det gick åt en hel del hö, det förstår jag, för i den ladugård som står här på gården finns det tolv kobås och de hade kalvar som skulle äta hö så fort de kunde det. Det fanns också får och getter som skulle äta av höet. Inte undra på att det inte räckte hela vägen framtill julen då.

Och tänk, efter en sånt här oväder, då fick de trampa ihop snön med "trygor" för att kunna färdas fram.

Hur orkade de? Vilka hjältar!

Och det var en liten bråkdel ändå, som de skulle orka och hinna med!

En del av kvinnors vardag har jag berättat om i Bellviksboken, jag har försökt och försöker höja kvinnornas värde med att berätta om det slit de hade, för att göra de efterkommande medvetna om hur det varit.

Dagens namn är: Frej och Freja, grattis till er som bär de namnen!

Och grattis till mitt lilla barnbarnsbarn som heter Freja!

Ha en trevlig lördagkväll i hemmets lugna vrå, vi ses!

Borta bra men hemma bäst, tycker jag!