Såå vackert i omgivningarna i dag!

Idag har det varit hur fint som helst ute, vid elvatiden började molnen glesna mer och mer. Före det var himlen helt grå och det trodde jag skulle förbli hela dagen. Men det blev en superfin eftermiddag, jag känner mig helt omgärdad av allt det vackra.

När det ser ut så här då prisar jag vintern, vinterlandskap är helt underbart då.

Det är kanske därför när jag målat som motivet har varit vinteromgivning, med månsken och med en och annan räv, förklaringen är ju att det är det jag gillar, för det mesta.

Just nu är det 10,4 grader kallt, men nu ser jag ingen klar himmel och jag har kollat runtom här.

SMHI har utlovat snö och ganska kraftig blåst dagarna framöver.

Blåsten bävar jag inför med all den snö som kommit den är ganska fjunig och lätt, den blir lättrörlig och jag kommer att få in massor i vedboden. Jag kan tyvärr inte hålla dörren stängd där vintertid på grund av snön som rasar från taket då och då. Men den dagen den sorgen, vädret det kan jag inte stoppa.

I dag har jag funderat på vad som var viktigt att ta tag i efter helgerna under julen för gårdens kvinnor?

Och jag är ganska säker på att det var dunket från vävstolen som hördes på dagarnas ljusaste tid. Om jag går till de kvinnor jag kände bäst så var det ju mormor, farmor och min mamma.

Och min mormor och farmor vävde flitigt och allt möjligt från lakansväv, handukar, draperier, fälltäcken, trasmattor och överkast, med mera. Samt ylletyger av fårens avklippta ull.

Min mamma vävde bara trasmatttor av alla kläder, lakan, gardiner m m som skulle komma till nytta en gång till.

Jag har en del som mormor vävt kvar i museet och jag förundras över vilka fina och krångliga mönster som gällde.

Med tanke på att min mormor inte fick mer än sex veckors skolgång på sin tid så kunde hon räkna ut en hel del ändå och var duktig på det hon gjorde.

Hur mycket skolgång farmor hade vet jag inte, säkert mera eftersom hon var några år yngre än mormor, det var en ambullerande lärare som kom till byn på mormors tid och han var inte här mer än sex veckor, resten fick de räkna ut själva och träna i mån av tid.

Ingen fick sitta sysslolös på den tiden, om inte annat så skulle de sticka vantar och sockar. Ordet utbränd var inte uppfunnet på den tiden.

En annan sak var ju, att de var duktiga på samarbete, när det var allför krångligt rådgjorde de med varandra och klurade ut saker och ting tillsammans, med tanke på de krångliga vävmönstren.

I Bellvikboken har jag skrivit ett avsnitt som har rubiken, "Kvinnors vardagsslit", där jag beskrivit kvinnornas ansvar och arbete på den tiden, som var mer slitsamt än vad vi kan föreställa oss i dagens läge.

Naturligtvis har jag själv inte upplevt ett uns av hur det var, utan det är mina nära och kära kvinnor som berättat och jag har uppsnappat och velat berätta och föra vidare till dagens och framtida barn. De bör få veta, tycker jag!

Inte fick vi läsa i historieböckerna om de kvinnor som slet och byggde upp vårt land tillsammans med sina makar, de var minsann inte omnämnda i något sammanhang.

Nej, det var bara kungarna och deras många krig som de såg till att starta gång på gång, det var viktigt!

Dagens namn är: Sigurs och Sigbritt, grattis till er som bär de namnen!

Det har funnits en med namnet Sigurd Wiklund, född 1901, i Bellvik. Han åkte hemifrån tidigt i sitt liv. Han mönstrade på en båt och var sjöman fram till sin pension, han bodde sedan i Malmö efter det.

Ha en bra söndagkväll, vi ses!