Blött och halkigt, men solsken...

Det är först på eftermiddan som solen varit synlig, från morron var det tämligen grått.

Men på sena eftermiddan har solen strålat och nu har den fritt spelrum.

Det har varit 7-8 plusgrader och det tar på snön och isen på gården blir blankare och blötare, jag har ingen större lust att gå ut och halka omkring på den.

Just nu är det 6,2 plusgrader, himlen är så gott som molnfri och solen strålar för fulla segel. Vinden har friskat i riktigt ordentligt nu på kvällskvisten.

Jag undrar hur landsvägen ser ut nu? Jag har ju hållit mig helt hemma, är inne på tredje veckan nu.

Har hört talas om att den har var mer än bedrövlig redan förra veckan och med all snö som kom före helgen lär den inte vara rolig.

De tar aldrig tag i snödikningen i tid någon gång, det är likadant varje vår. Den skulle torka upp mycket snabbare om de var ute i tid, men det får vi glömma tydligen.

Det har varit minst två pressträffar i dag också och ännu kan nog ingen ropa hej, vi är långt ifrån att få hoppa över bäcken.

Och nog blev då jag ganska förb----d när jag igårkväll såg när Stockholmare blev intervjuade ute på stan igår.

Jag tyckte de såg ut som 40- åringar som betedde sig som trotsiga fem- åringar. Det var en riktigt varm och solig vårdag i huvudstaden och då hade de all anledning att kladda ihop sig på bänkar och sola sig. På uteserveringar var det fullt med folk som satt intill varandra, utan någon som helst respekt för hur situationen är för tillfället.

Premiärmininstern i England var tuff till att börja med också, gick runt på ett sjukhus med coronasmittade och till och med tog dem i hand, men nu är han intagen på intensiven och får andningshjälp. 

Det är inte så´na som är tuffa, det är så´na som sprider smittan vidare. Hur dum får man vara?

Så Stockholmare, håll er hemma i påsk, vi vill inte ha någon som helst smittspridning hit upp!

Nu har jag städat i dagarna tre, men nu får det banne mig räcka för den här gången.

Nu till den historia som jag i gårkväll lovade berätta.

Ante Wallin hade tagit på sig timmerkörning i Almsele i Åsele. Med sig hade han sönerna Amandus och Harald, men även Hans Edin var inlejd.

De började under hösten och det gick någorlunda, sa Amandus.

Men till slut sa sönerna, att deras far kunde ta hästen och fara hem till Bellvik.

Amandus och Hans tog på sig arbete åt en annan timmerkörare i trakten, i en annan by utanför Åsele. De ville tjäna mera pengar innan de drog sig hemöver.

Amandus brosslade, ett tungt jobb och Hans högg timret.

I kojan de bodde i var det miljoners, miljoners löss. Det fick knappt en blund på ögonen om nätterna, det var så mycket löss att fårskinnsfällarna de hade på sig i sängen rörde på sig av all löss.

På dagarna slet de som djur, för de var lovade bra betalning av timmerköraren som de jobbade för.

Till påsken var avverkningen klar, den hade då pågått några månader, med börjam före jul.

När de krävde timmerköraren på sin lön fick de ingen, den skulle komma sedan var beskedet.

"Dä ha int´komme na perning än". 

Sa Amandus, och det är många, många år sedan nu. "Och fårskinnsfälla, dom feck vi bränn opp för dom va ju full vä lus".

Han både skrattade och svor om vart annat över gubbtjyven som lurat dem så styggt, Ömsom skrattade han och ömsom "trätte" han. Men med glimten i ögat trots allt.

Dagens namn är: Irma och Irmelin, grattis till er som bär de namnen!

Ha en bra fortsättning på tisdagkvällen, vi ses!