Vilken lättnad när himlen ser ut så här, skillnad mot igår!

Den här dagen har det sett betydligt bättre ut vädermässigt, ingen snö förrän nu för en stund sedan, en kort snöskur, ganska ymnig.

Från morron var det moln, men från mitt på dagen har solen förgyllt tillvaron, det har varit plusgrader under dagen med takdropp.

Just nu är det 2,5 plusgrader och solen sprider sitt sken här och där med rätt så mycket moln spridda över himlen, men det försvinner mer och mer, än så länge.

Nu ett par timmar senare är det 1 minusgrad.

I morse fick jag bråttom ut och greppa snöspaden innan det skulle bli för sur och tung snö.

Det var ca 50 cm snödriva på förarsidan på bilen, som jag var tvungen bära spade för spade, det gick inte att styra den på spaden och den ville inte lämna spaden heller, för blöt för det.

Anders kom med hjullastaren och tog bort det som gick ta med den, så rejäl skottning hade inte jag tänkt mig, utan bara så jag tog mig fram dit jag behövde. 

Nu inbillar man sig att naturen ska själv fixa bort snön i form av vårens framfart, igår blev det tvärtom.

Nu är det skottat och klart, det finns en del snödrivor som behöver plusgrader och sol nu för att försvinna.

Laila kom sedan jag druckit mitt "elvakaffe" och jag sa, varför kom du inte till klockan elva?

"Ja, men den är inte mer än kvart i elva", svarade hon.

Där tjänade jag en hel timme, jag hade druckit mitt elvakaffe en hel timme för tidigt och Laila fick dricka sitt ensam.

Jag trodde klockan var elva när jag kom in från skottningen, det blir ljusa mornar så tidigt nu så man kan gå ut tidigare, därför blir de längre.

På eftermiddan kom Jan Peter hit och hade med sig ett par från Göteborg.

Kvinnan hade sina rötter i de här trakterna, hennes far var från Klippsta en kusin till Sven Boström bland annat. De befann sig i Rörström för tillfället hos sin son och hur de kommit på iden att fara till Bellvik, det berodde nog på

Jan Peter för det var inga som jag träffat förut.

Jan Peter och de två var en sväng till museet för jag hade börjat laga maten så jag var inte med.

De skulle återkomma när det blev sommar, sa de båda två. Jag tycker inte att det är så roligt med museet på vintern när det är ostädat och lite kylslaget där, så Jan Peter fick sköta guidningen.

Ja och så blev det kväll på den sjätte dagen, dagarna trillar i väg med en ryslig fart, som vanligt.

Tänkvärt

"Borttappad guldklimp kan man återfå, men aldrig den förlorade tiden och det sagda ordet."

Dagens namn är: Otto och Ottilia, grattis till er!

Ha en riktigt fin lördagkväll, vi ses och hej då!