Klockan var kvart över sex i morse och detta bjöd min utsikt på!

Jaha, så var det kväll igen då. Men det var ju alldeles nyss!

Om det hjälpte skulle jag stanna alla klockorna - men det hjälper ju inte.

Det har varit blandat vädermässigt i dag. 

På morron kom det lite regn som slutade omgående. Mitt på dagen rensades himlen från moln och det blev riktigt varmt och skönt i solen.

Det räckte inte så länge, men var skönt så länge det varade.

Just nu är det 11 grader varmt, solen har gömt sig bland molnen, det finns några luckor men de är små. Det är en stilla vind på sjön som kommer från sydost. Bättre än att den kommer från norr.

En timme senare och det är mycket som är blått på himlen! Och vinden har vänt till nordvästlig.

I dag har det varit bökigt utikring här, det har varit lastbilar och lastapparater med gruskörning, m m.

Tim har varit här och klippt gräs och trimmat gräs, på Näsudden. Han har jobbat och stått i som en "lusig gris". Den pojken gillar att jobba, lat är han inte.

Men nu är det ingen tvekan om att hösten är i antågande eller har börjat. 

Det är bara att tugga i sig det nu - tidens gång igen.

Men en sak är säker, vi slipper skära kornet nu och vi slipper tröska kornet och få spira i munnen vid tröskningen, som åtminstone jag var rädd för, de bet sig fast och var svåra att bli kvitt. ( Det är nog en del som inte vet vad det är, men det vet jag.)

Och inte behöver vi stå på "pärlanne" en hel vecka för å "hack "pären".

Det har underlättats en hel del att bo i Bellvik. Men i gengäld så har vi inte några nypären att äta heller, som är så gott. 

Förr om somrarna var det jämn sysselsättning med skördandet till sena hösten.

Jag har inte varit någon bonde men på den här gården jag bor i dag har jag följt med i alla turerna, men då var jag bara ett litet barn och bara såg på.

Annat var det när far och mor hade eget jordbruk att sköta och eget skördande, då var jag med från början till slut.

Bäst tyckte man att det kändes när all potatis var upptagen och fraktad in i stenkällaren, då var det tyngsta gjort för den hösten.

Men efter det då började pappa plöja upp nya tegar som skulle gödslas och ordnas inför nästa vår. Och då gick det inte öppna några fönster för vädring i några veckor.

Ja, så rullade det på år ut och år in så länge de hade hälsan och orken.

Och aldrig hörde man att de pratade om någonting som hette semester eller ledighet.

De tillhörde den tålmodiga skaran som slet i sitt anletes svett och inte blev de förmögna för det. Så var livet för den generationen och jag högaktar dem verkligen för deras idoga arbete.

De ställde inga krav från något håll utan visste att det kom an bara på dem själva hur deras liv skulle gestalta sig, om de fick vara friska och om de orkade jobba på.

Och jag kan bara säga: "Ett stort tack till våra tidigare generationer för allt ert slit!!!"

Dagens namn är: Hans och Hampus, grattis till er som bär de namnen!

Ha en riktigt fin lördagkväll, vi ses och hej då!