En fin dag med lätta moln på himlen...

Det blev ju bättre väder än vad jag vågade hoppas på idag. Solen värmde så skönt på ryggen när jag stod i vinbärsbusken.

Visst har det varit en del moln, men sällan har de skymt solen och det var det viktiga.

Det har inte regnat en droppe i dag och det var ännu bättre.

Just nu är det 13 grader varmt i skuggan och vinden kommer från nordväst och har ökat på nu i eftermiddag. Det finns moln även nu därovan men solen är den som har övertaget även nu. Bra!

Nu har nog jag plockat det jag vill ha av de röda vinbären, jag har långt mera än vad jag kommer använda.

Jag ska plocka de svarta endera dagen, beroende på vädret. Av dem gör jag en typ av sylt som jag använder på hälsofilen och den brukar räcka i två år för mig, en till två teskedar på filmjölken, mer vill jag inte ha.

I dag kom jag att tänka på "Mor Segre" när jag stod ute i busken.

När jag var kanske åtta till nio år hade mamma lovat henne att hon skulle få komma och plocka sig lite vinbär hos oss för vi hade plockat färdigt det vi behövde.

Mamma sa att jag skulle gå ut och hjälpa henne och det gjorde jag gärna.

Men hon tyckte nog att jag var en liten "slarvmaja", jag tog lite här och där och plockade inte rent.

Det gjorde nog inte så mycker för Mor Segre plockade efter mig och när hon var klar så fanns inte ett enda bär kvar.

Hon var van att ta reda på allt och inte lämna några bär efter sig. Hon hade ju dessutom aldrig haft några egna buskar utan fått plocka efter andra jämt, det som de inte behövde eller ville ha själva.

Om Mor Segre kan man läsa i Bellviksboken, inte det lättsammaste livet var hennes lott. Det var Yngve, hennes barnbarn som jag intervjuade om "Mor Segre"

och vi har försökt ära henne så gott vi kunnat.

Jag skrev en scen om henne i första bygdespelet, där hon berättade om sitt livsöde för Lovisa, det var Gunnel som spelade Lovisa och Marita i Dorotea Amatörteater som spelade Mor Segre. Det gjorde de med den äran.

Då satt Yngve, hennes barnbarn och torkade sina tårar. Hon hade varit en snäll mormor, som de hade ett goda minnen från.

Linnea, Yngves syster skrev ett långt brev till mig sedan hon läst boken, hon tackade mig för det jag skrivit om hennes mormor och för att jag lyfte hennes livsgärning till hennes ära.

Matti och Carolin har gjort en vacker sång om henne utifrån det som de läst om henne  i Bellviksboken.

Varje gång jag hört dem framföra den har jag torkat tårarna, den är så ödmjuk i tonen och vacker.

Nu har polisvåldet escalerat sedan polisen sköt sju skott mot en svart familjefar inför ögonen på hans tre barn i helgen.

Vad som kan ses på bilderna gjorde han inte något som helst motstånd. Han sköts i ryggen på väg in i sin bil, han dog inte men kommer antagligen inte kunna gå mer.

Poliserna hade alla möjligheter att använda sig av att prata med honom, istället sköt de honom i ryggen. Det har ännu inte kommit fram vad han gjort eller om han gjort något fel.

Protesterna är nu ganska våldsamma från de svartas sida, det är mycket uppdämt hat därvidlag efter många, många års rashat.

När ska människosläktet inse att våld föder våld, det blir inte bättre, det bara fortsätter, helt klart. 

Jag har inte kommit ut på Facebook sedan igår, jag vet inte om jag fått något virus eller vad det är frågan om. Jag trodde det skulle komma någon ikväll som jag kunde fråga, men icke sa Nicke...

Dagens namn är: Östen, grattis till er som heter så!

Ha en fortsatt bra onsdagkväll, vi ses!