Det började med en guldgul och grann sol i morse, men slutar med lite snö som virvlar omkring just nu.

Långfredagen har inte varit lika lång för mig som den nog var för Jesus. Jag har ju inte varit fastspikad på ett kors utan varit fri och bestämt över mig själv.

Det har inte varit ett kalasväder idag heller som lockat mig ut i det fria.

Det var sol från morron ett par timmar knappt, sedan kom molnen allt eftersom tills det var helt tätt därovan. Men det sprack upp i moltäcket på eftermiddan och har varit en del solsken. Men kallblåsten håller i sig och den gillar jag inte, frusen som jag är.

Just nu är det 3 plusgrader, lite blått här och där på himlen. Och nu virvlar det snöflingor i luften här.

I morse var det 2 minusgrader.

I dag hade jag inga som helst förväntningar på att någon skulle höra av sig, men jag hade fel.

Allan ringde på förmiddan och önskade mig en glad påsk. Vi pratade en och en halv timme och därmed kände jag mig färdigpratad för den här dagen.

Han skulle till en av sina döttrar på middag i dag och såg fram emot det. 

Han tyckte det lät tråkigt att jag skulle vara ensam hela påsken. Nja, sa jag det är ingen som vill vara med mig. Det trodde han inte på, jag förklarade hur det låg till. Men sa jag, jag klarar mig ändå!

I dag har jag tänkt på hur jag lurade i mina småsyskon allt möjligt när de var små. Jag lurade dem till och med tro att det fanns påskkärringar.

En påskafton klädde jag ut mig till en sådan, innan sa jag åt dem att de skulle kolla i köksfönstret om det kom någon påskkärring på kvast som skulle flyga till blåkulla.

Sedan gick ut i vedboden där jag svidade om och kvasten hade jag fuskat ihop själv. Jag smög bakom huset och klättrade upp på trädgårdshagen, smygtittade lite försiktigt för att se om de satt i fönstret för att kolla.

Joo, mycket riktigt satt de där med spänd förväntan.

De var nog vid det här laget fyra, tre och ett år och lättlurade, jag tyckte det var roligt och de tyckte det var spännande.

Så tog jag sats och hoppade så långt jag kunde och hamnade i djupsnön en bit från hagen. När jag såg att de lämnat fönstret så smög jag mig till vedboden, tog av mig utstyrseln och gick in igen.

De var lite lätt skärrade när de berättade att påskkärringen inte hade kunnat flyga utan ramlat i snön och kanske fastnat.

Och så tyckte vi synd om henne alla fyra, inte minst jag.

När de blev lite större kom de på vem som hade lurat dem och vi skrattade gemensamt åt det.

Man har inte roligare än man gör sig.

Dagens namn är: Gudmund och Ingemund, grattis till er!

För mig låter det som att ingen heter så idag...

Ha en fin fortsättning på långfredagskvällen, vi ses och hej då!