Det här vädret ser väl perfekt ut! Men så kallt det blåste, burr, burr.

Men solen skiner!

Blåsten viner om knutarna och den är kall som om den kommer nog från norra ishavet.

Men solsken har det varit hela dagen, med lite moln här och där, men de har inte skuggat solen.

Jag var ut på min motionstur mitt på dagen, men fy så jag frös. Jag har burit undan vinterjackorna för tidigt.

Jag hade både en blus, kofta och jacka på mig men frös ändå. jag tyckte det blåste rätt i genom kläderna, det var för tunn jacka kände jag. Vi fick ett rejält bakslag på värmen som vi hade före det här.

Just nu är det 3,7 plusgrader med solsken och nästan inga moln.

Det ser lockande ut när jag sitter inomhus, men det känns inte så lockande när jag vet hur det kändes efter dagens promenad.

Nu på eftermiddan när jag hållit mig vid diskbänken och spisen har jag flinat för mig själv av och till.

Jag har påmint mig farmors och mammas diskussioner efter att de läst Hemmets Veckotidning, som de prenumerade på tillsammans.

Det var deras högtidsstund när tidningen anlände med posten varje vecka.

Först läste farmor den och när hon läst den till sista sidan då kom hon över gården med den till mamma.

De hade gjort upp om att farmor fick inte berätta något från tidningens innehåll förrän även mamma läst den. Åtminstone inte innehållet i följetongen som alltid fanns i den. Följetongerna läste även jag och de var spännade, ofta var det Selma Lagerlöfs och andra kända författares romaner. De slutade alltid på ett spännande ställe varje vecka och då längtade man till nästa veckas tidning.

Jag förstår inte när mamma fick tid att läsa den, men hon hade ju nästan en hel vecka på sig, men följetongen den kastade hon sig över första kvällen.

Men det som var roligt det var när mamma och farmor gick i genom händelserna efter verkställd läsning. 

De pratade om innehållet precis som att det var ren verkligt och inget som någon hittat på för spänningens skuld. Var det någon som inte uppfört sig bra av de påhittade personern, då hördes det minsann. Då "trätte" dom som bara den på den skyldige.

Men så bra att de kunde leva sig in i romanerna som om det var verkligt, de var ju inte översköljda av kulturella händelser i Bellvik, det var ingen på den tiden. Man levde och upplevde sina liv på gården och i byn, ingen klagade nog heller över det.

Hårt arbete dagarna i ände och så Hemmets Veckotidning. Och så gick man och hälsade på varandra om tillfälle gavs och man bjöd varandra på en kaffeslurk med doppa.

Men jag tycker det är roligt att jag efter sååå många år kan påminna mig deras diskussioner, jag ser dem för mitt inre hur de hett diskuterar sig i genom händelserna och hur de ibland eldade upp sig och blir förargade på någon av romanens huvudpersoner. 

Det är roligt nästan jämt!

Dagens namn är: Georg och Göran, grattis till er som bär de namnen!

Ha en riktigt fin fredagskväll, vi ses och hej då!