Månen smyger sig fram från skogen och den är sååå välkommen!

Idag ska jag inte klaga på vädret!

Det har varit solsken hela dagen, inte så många plusgrader, men mindre blåst och så gott som klar himmel, bara lite lätta skyar ibland.

Det var välkommet med svagare vindar och solsken hela dagen.

Det är så kallt på nätterna ännu att det det tar tid med snön. In till vedboden har jag rena skridskoisen och kan inte alls gå in där nu, tar inte risken att göra det.

Just nu är det 3,5 plusgrader, solsken med lite höga skyar på himlen.

I dag är det 35 år sedan vi flyttade från Hoting till Bellvik och på Näset, min oas i livet.

Här föddes jag i ett av rummen på övervåningen, bodde i det här huset tills jag var sju år, då vi flyttade till pappas födelsegård och han och mamma tog över jordbruket och gården där.

Den 26 april för 35 år sedan återvände jag till Näset. Det var samma helg som Tjernobelolyckan skedde och under dagen och natten med den otäcka olyckan regnde det som om himlen var öppen här.

Det innebar mycket nedfall av det tysta och osynliga giftet, lika tyst som coronan, men som skördat många offer, flera än Tjernobyl.

Första sommaren bodde vi i det nedre huset, det som jag gjorde om till ett Gårdsmuseum till andra Bellviksdagen, ett antal år senare.

Det var mormor och morfars gammelfolkstuga sedan de slutade med sitt jordbruk och sönerna tog över.

Det här huset rev vi så det var bara timmerväggarna kvar, skalet.

Det blev en bråttom sommar 1986, vi bestämde oss att det skulle vara inflyttningsklart när hösten kom.

Till dubbelhelgen flyttade vi in här, då var nedre våningen klar.

Jag blev erbjuden jobb i Dorotea i september, som jag glatt tackade ja till.

Men jag måste be att få jobba halvtid till att börja med, vi kom överens om att jag skulle jobba varannan vecka till att börja med.

Det var en del målar- och tapetseringsarbeten som jag inte hunnit med, men till dubbelhelgen kunde vi flytta in och jag kunde börja jobba heltid.

Göte jobbade under vintern med att göra övervåningen klar. 

Det har nu gått 35 år sedan och de sista åren har jag varit helt själv här sedan Göte lämnade den jordiska vandringen.

Och det här coronaåret har jag varit ännu mer ensam, men det klarar jag av med tanken att det kunde varit värre. Jag lider ingen nöd!

Dagens namn är: Teresia och Terese, grattis till er som heter så!

Ha en fortsatt bra måndagkväll, vi ses!