Dimma över sjön mitt på dagen, men solsken!

Slut på januari och det gick fort!

I dag har det varit perfekt väder med solsken och helt klar himmel.

Från ungefär mitten på dagen blev det dimma över sjön och ett litet tag på eftermiddan låg det dimma även över gården, men den försvann efter ett tag.

Det har varit under 10 minusgrader under dagen, från 5-6 under förmiddan.

Just nu är det 15 minusgrader, dimman ligger kvar över sjön. På himlen syns inte ett enda moln, men månen lyser klart, inga stjärnor är ännu synliga.

Klar himmel på efterrmiddan...    

Solsken, en lisa för själen.

Ljuset har gått framåt så det är riktigt märkbart nu, särskilt när det är klart väder. I morse var det fullt dagsljus klockan nio och nu kan jag hämta veden i fullt dagsljus klockan fyra, vid klart väder och det gjorde jag i dag.

I dag blev bullbaket avklarat, både semmelbullar och kanelbullar, fettisdagen står ju snart och bankar på dörren.

Högtiderna avlöser varandra, nyss var det jul och snart fettisdag.

Och nu ligger de i frysen...  

 I gårkväll såg jag "Kalla fakta" om Frimurarna en organisation som har sina rötter i 1700-talet. De kallar sig frimurarbröder och har väl mer eller mindre svurit varandra livslång vänskap. Ja, det var väl som en sak, men i detta gäng sitter domare, advokater och flera inom rättsväsendet. Sitter dessutom och avgör många rättegångar och i hög grad som jag anser och många med mig är jäviga. Två domare och en advokat kan sitta med i samma rättegång och har svurit varandra en vänskapsed och tystnaden ska vara total. Vad är det som säger att de inte håller med varandra i dömandet alla tre, fast t ex advokaten känner innerst inne att det här blir fel, men för vänskapens skull tycker de lika ändå.

Ja, för rättssäkerheten är det inte bra, men jag tycker de där äldre männen har ett löjets skimmer över sig, men sina mystiska riter och hemliga påfund.

Ja, och så får det ju inte förekomma några kvinnor i frimurargänget, löjligt!

Dagens namn är: Ivar och Joar, grattis till er med de namnen.

Ivar har förekommit i Bellvik, nämligen Ivar Hellqvist, som bodde i Rarningsberget, som till hörde Bellviksbyn.

Länge sedan Rarningsberget tömdes på folk och blev öde, dit kom Bellviks siste nybyggare, Oskar Hellqvist våren 1912, fadern till Ivar bl a.

Jag har berättat om deras liv i Rarningsberget i Bellviksboken, ingen dans på rosor, som för så många andra på den tiden.

Ha en fortsatt bra tisdagkväll, vi ses!

Månen uppe i det blå!

Hej då!